Frasses sidor

Här finns korta revyer för den late, klicka på länkarna för mer ingående analyser från fripp själv.

Crazy on the outside. Crazy. 1.

Moneyball. Just enjoy the show. 5.

The hunger games. En komplimang till författaren eller hollywood för att ha fått till ett lyckligt slut på denna miserabla historia (som väl förresten är stulen). 1.

Forrest gump. Springig. 4.

Six days seven nights. Vem skulle du ta med dig till en öde ö? Knappast någon av dessa men smaken är ju delad. 2.

Darling companion. Förutsägbart charmig och rolig. 3.

Bobby Fischer against the world. Matt. 5.

The double. Dubbelt så tråkig? 2.

Il capo dei capi. Gudfadern pa riktigt och givetvis overtraffar verkligheten dikten. Jag minns upplosningen for tjugo ar sedan. Mycket valgjord sa kallad miniserie som bor ses. En liten varning dock: huvudpersonen ar inte sa rar. 5.

ID: A. Olidligt spännande men hon klarar sig. 3.

The dictator. En slags remake. Vidrig och usel saklart men som vanligt numera utan elegans, snacka om entraffsunder! Man skrattar ganska mycket maste erkannas. 1.

4.50 from Paddington. Av alla tolkningar ar denna (med McEwan) den basta trots att den inte ar sa trogen originalberattelsen i alla detaljer men historien bygger kanske nagot lite pa ett antingen felaktigt eller inte langre giltigt antagande? 4.

Birthday girl. Favorit med favorit. 5.

Her alibi. Pa forekommen anledning. Mycket rolig men tyvarr tar den slut mitt i nar de av hollywood utmatta nittiofem minutrarna ar utgangna. 4.

The best exotic Marigold hotel. Typisk myskomedi som bara britterna kan astadkomma. 4.

Men in black 3. Tog ett par veckor att ta sig igenom nagra minuter i taget. Det hander samma saker som i de tva forsta. 1.

Safety not guaranteed. San filmning, musik och manus som gor att man ska tycka den ar annorlunda och darfor bra men den ar enbart langtrakig. 1.

Sherlock Holmes: A game of shadows. Sherlock ar en skugga av sitt egentliga jag i denna film. 2.

Notorious. Okand. 5.

The amazing spiderman. Fick vi inte se en exakt likadan film helt nyligen? Kanske slutar denna annorlunda; det kommer jag aldrig att fa veta. 1.

National lampoon's Christmas vacation. Lysande. 3.

Journey 2 the mysterious island. Ett fiffigt satt att skriva "resa till" eller en indikation att det finns en till liknande film? Man far verkligen hoppas att det inte ar det senare. 1.

The bourne legacy. Tafatt forsok att tjana lite mer pengar pa denna historia som till och med huvudpersonen har trottnat pa for lange sedan (han ar inte ens med). Jag ar inte helt overtygad om biologin: de anvander virus for att transportera genmanipulationer sa varfor racker det inte att gora det en gang? Filmen far en pluspoang for ganska bra scener fran Alaska i borjan. 1.

Ted. Trams. 1.

Jack & Jill. Suck. 0.

Moonrise kingdom. Lite pippilangstrumplik, mycket sevard. 4.

Modern family. Rolig med Al Bundy men vissa par saknar lite kemi tycker jag. 3.

After the sunset. Heistfilm. Rolig. 4.

RED. Mycket lustig. 4.

Doc Hollywood. Charmig. 4.

Laws of attraction. Inte sarskilt attraktiv. 2.

Looper. Usel. 1.

Nagra tv-serier jag sett eller forsokt se den senaste tiden (Netflix ftw):
Breaking bad. Trakig.
Elementary. Panik bland BBCs advokater innan premiaren men det ar ingen fara, fast Lucy Liu ar lysande som alltid. Den ar ganska kul och helt klart mandatory tittning men de har missat en hel del av Sherlock holmes egenheter och dessutom hittat pa helt nya aventyr.
The riches. Verkar jattebra men det kommer inte att sluta val tror jag inte => inte se mer.
Covert affairs. Kul ide men ofantligt kasst manus och for mycket sapoperainslag. Huvudpersonen inte jattefascinerande heller.
Coupling. Den basta av dem alla. Maste ses en gang om aret minst.
Jonathan Creek. I huvudrollen Alan fran QI, han ar inte en bra skadespelare men anda ar denna serie oemotstandlig.
Outnumbered. Den nast basta, vissa avsnitt ar halsovadliga for man skrattar sa mycket.
Teachers. Sag fem minuter, ofantligt trist.
Anger management. Lite kul, mycket harmlos.
House of lies. Frack och kul om an kanske inte sarskilt originell. Jag tror man trottnar pa denna ganska fort men an sa lange har det inte varit sa manga avsnitt.

Det finns en ny filmkanal pa min tv dar de flesta filmer har usla skadespelare och osammanhangande mestadels obegripliga sekvenser vars enda syfte ar att sprida ut de taffliga sjallosa karleksscenerna. De ar sannerligen usla, men det finns andra i franchisen som ar helt ok. De basta i inte nagon ordning: From Russia with love, the living daylights, dr no, quantum of solace, tomorrow never dies.

Goon. Lite tandlos pa sina stallen. 4.

Rise of the planet of the apes. Smart. 4.

Justice. Intetsagande. 2.

33 postcards. Fangslande. 4.

Puss in boots. Bryter troligen mot Genevekonventionen. 0.

Bowfinger. Mycket rolig. 4.

Colombiana. Luc + Lonnmorderska = 5.

Mr Potter's penguins. Det varsta av Hollywood. 1.

Panic button. Inte en ny the net. 1.

The change-up. Betydligt battre an alla sina foregangare. 2.

Larry Crowne. Tom joinar moppegang. Fanig men oematstandlig och mycket rolig. 4.

Family plot. Briljant Hitchcockkomedi. 4.

Road trip. Rolig ett tag men en haltvimme rackte for mig. 1.

Martha Marcy May Marlene. Kultig. 4.

Cowboys & aliens. Mycket lustig. 3.

Friends with benefits. Oforutsagbar, sarskilt slutet. 1.

Another earth. Jag kanner mig lite tudelad infor denna. 4.

Mission impossible: Ghost protocol. Cruise gor tonarskomedier igen, funkar inte. 1.

The green lantern. Obegripligt nonsens. 0.

Dave. Med Kevin Kline, inte den dar andra. En av mina vad Henke skulle kalla guilty pleasures. 5.

Towards zero. Fler och fler fysiska pecularities uppdagas. Olidligt spannande! 4.

Quantum of solace. Konstigt filmad, omojligt att hanga med i slagsmalsscenerna. 2.

The mexican. Suverana huvudroller och hygglig story. 3.

Eurotrip. Lustig. 3.

Red riding hood. Spannande. Manga scener jag inte minns fran sagan, tex i halmen. 2.

Everything must go. Oandligt langtrakig. Ferrell ar verkligen talanglos som filmskapare. 1.

Transformers, dark of the moon. Orealistisk. 1.

Kung fu panda 2. Komplicerad, svart att hanga med. 2.

Jesus henry christ. Underbart marklig nastan hela tiden men nagra kassa hollywoodkorrigerade sekunder drar ner betyget. 4.

The smurfs. Smurfigare an vantat. 3.

The girl with the dragon tattoo. Superb, for mer detaljer se min kommentar har. Efter tva nollor maste jag fa ge ett hogstabetyg aven om den kanske inte riktigt fortjanar det. 5.

Captain america: the first avenger: Trams. 0.

Cepar rapids. Ofantligt kass. 0.

Water for elephants. En ung arnold, en evigt ung reese och en intressant historia men anda mycket trakig. 2.

Rope. Mycket bra hitchcock forutom kanske slutmonologen. 3.

Mystery, Alaska. En av de basta sportfilmerna men man saknar costner fast inte i huvudrollen. 4.

Hall pass. Suck. 1.

Laura. Light noir med humor och en ganska ofatal femme fatale. 4.

Thor. Asdalig. 1.

Super. Eh? 1.

Midnight in paris. Hysteriskt rolig men jag kan inte forma mig att ge allen hogsta betyg. 4.

Senna. Fartfylld. 5.

Hereafter. Dravel, men perfekt gjort sadant. 3.

Fifty ships. Hafsig. 3.

8 mile. Knappt 13 kilometer. 4.

After the funeral. Äntligen var det betjänten som gjorde det. 3.

The hounds of baskerville. Ater igen lysande, nu pa mer an ett satt. 5.

A scandal in Belgravia. Lysande. Watson bloggar, holmes loser dodsfall via videosamtal och irene adler ar, ja, se sjalv. 5.

Murder is easy. Vem är det som så framgångsrikt decimerar byns befolkning? Lättsam och humoristisk men som alltid med en underton av samhällskritik. 4.

The green hornet. Outsagligt tramsig, varfor vill diaz vara med i en san har skitfilm? Nagra bra latar i borjan hojer betyget. 1.

Men in black. Utomjordisk. 2.

O brother, where art thou? Jag har sett den och räknat till tre, nej fyra. 4.

Three act tragedy. Voila, the approach classique. 5.

The conversation. Pratig, dålig kvalitet på ljudet dock. 4.

The clocks. Spioner och förstört gods, mycket spännande. 3.

The third girl. Spännande men jag har nog läst den en gång. 3.

Sanctum. Kass klaustrofobisk katastroffilm. Cameron? Knappast. Kommersiellt knep. 1.

Sleeping murder. En av de basta, med knark och incest plus allt det andra som alltid är där. 4.

Hickory dickory dock. Jag gillar inte att de ovidkommande barnkammarramsorna i dessa filmer har vävts in i filmen. Nu får man följa en mus som klättrar upp och ner helt i onödan. 3.

The godfather: part II. Fortsättning och början. 5.

You've got mail. Chick flick on oestrogen, frågan är om hanks eller ryan har bästa kvinnliga huvudroll. 2.

The godfather. Tja, varför inte? 5.

By the pricking of my thumbs. En legend, en häxa, humor, spänning, lysande överklassparodier, med andra ord en klassisk agatha. 4.

The hot chick. Jag måste erkänna att jag stundom vred mig i skratt. 2.

ABC murders. En klassiker men om man minns ernst-hugos små lässtunder på svt löste man denna mordgåta långt innan hercule. 3.

Megamind. Jag såg hela filmen (nästan)!. 2.

Peril at end house. Fina miljöer men sådär intrig. 2.

Tomorrow never dies. Jag ar ingen stor bondfan men den har tycker jag ar en av de battre, halohoppet ar magnifikt. 3.

To catch a thief. Lattsam hitchcock men med alla ingredienser pa plats, en juvel. Filmen var nara att inte fa bli gjord da censurorganet som dafortiden forhandsgranskade alla manus inte uppskattade bikinis pa rivierans strander for att inte tala om all innuendo i dialogen. 5.

Dave. Statlig. 4.

Enter the dragon. Aventyrssemester pa o, langtrakig men de har i alla fall ihjal varandra sa slang dig i vaggen karate kid. 2.

One, two, buckle my shoe. For enkel. 2.

State and main. Go you huskies. 5.

Dead man's folly. Ett hafsverk med bra skadespelare och saklart en bra story. 2.

Bleak midwinter. Inte en av de bättre men lägstanivån är mycket hög. 3.

Rallybrudar. Fartfylld och nostalgisk och givetvis är det bra att komma tvåa, bättre än att vinna eller hur. Dansbandslåttexterna står för komiken, det faktum att de förmodligen är autentiska för tragedin. 4.

Women in trouble. Många historier samtidigt, några av dem mycket roliga och till slut är det ju bara enkel trig. 3.

Betrayed. Funkar inte, trots dw. 2.

Where the truth lies. Stilren; huvudpersonen pratar och ser ut som amy adams men det är inte hon, tyvärr. 2.

Murder ahoy. Cinematiskt guld med legendarisk fäktscen, en måste-se. Inlednindsscenen, bakom förtexterna är värd inträdet. 4.

The man with one red shoe. Ok som influensafilm, identisk handling med frankst original som inte är bättre. 2.

The long kiss goodnight. Statlig lönnmördare tappar minnet som i många andra filmer men detta är för mig i alla fall den ursprungliga. 4.

Groundhog day. Repetetiv. 5.

Frozen river. Miljon mycket lik den i en annan film - jag vill inte beratta vilken - men dar den filmen berattar en historia med intressanta karaktarer berattar denna historien om karaktarerna och det gor att det blir en mer genuin film. 5.

Little fockers. Inte ens en bakfull sondagmorgon. 1.

Unknown. Olidligt spannande och forvanansvart hallbar story. Ett litet klagomal: vissa karaktarer som man ska tro vara perifiera ar kanda skadespelare sa det blir lite forutsagbart pa sina hall. Lustigt ar att de stjal hela scener och stora delar av storyn fran tre andra storfilmer men det blir bra anda eller kanske darfor. 4.

Slap shot. Cinderella story. 3.

Morning glory. Sag jag den inte alldeles nyss? Lika bra igen. 5.

No reservations. You bring in a sous-chef from an Italian restaurant and I'm the one in therapy? 5.

The mechanic. Stilig men trakig efter ett tag. 2.

Assassins. Bara ett sista jobb sedan pensionering och Stallone dessutom, suck. Forvanansvart nog var den riktigt spannande och sevard. 3.

Payback. Nej, det blir inte noir bara for att det ar daligt vader och huvudpersonen berattar vad som hander med hes rost men det ar ganska spannande anda. 3.

Love and other drugs. Skakad inte rord, till en borjan i alla fall. 4.

Caddyshack. Inte den basta golffilmen som gjorts men formodligen den fanigaste. 1.

Made in Dagenham. Lysande skildring av lyckligtvis svunnen (kanske) tid, men allt ar inte battre nu: de visste att cykla till jobbet minsann. 4.

Foyle's war - war games. Oetiskt margarin i blickpunkten. 4.

Så som i himmelen. Rena sodom och gomorra. Slutet är som i de flesta bra svenska filmer. 5.

告白. Mysig komedi, mycket vackert filmad. 4.

White bits. Inte lång men mycket lustig. 4.

Guess who's coming to dinner. Detta skulle aldrig handa nufortiden; man maste vara pa flygplatsen minst tva timmar innan avgang. 2.

$5 a day. Kanske inte allas kopp te men icke desto mindre genial. 5.

Vicky, Cristina, Barcelona. Sag den pa jobbet sa missade ganska mycket av bilderna men det ar en film att se framst for musiken, annars mest hysteriska fruntimmer a la almedovar. 3.

Murder by numbers. SB som katig kommisarie. 2.

London boulevard. Elegant och valgjord men man har sett och hort allt forut. Handlingen ar fran en gammal pacinofilm och dialogen bestar mest av svordomar a la tarrantino. 3.

The horse whisperer. Vacker natur, hangde inte med sa mycket i handlingen. 2.

Broadcast news. Holly Hunter har häftiga humörsvängningar. Francis Cabrel i soffan; respekt. Larvigt slut. 4.

Как я провёл этим летом. Psykologisk thriller i frusen miljö; en dag lång men hur lång? 5.

Good will hunting. Solid, men ar den bra? Egentligen? 3.

World's greatest dad. Makaber och lite lustig har och dar. Svar att betygsatta. 2.

We're no angels. Helt ok med hansyn till laga forvantningar. Alla spelar mycket bra. 3.

The bourne supremacy. Kass story, oandlig rad trottsamma slagsmals- och jaktscener; detta at riktigt, riktigt uselt. 1.

The bourne identity. Inte langre spannande. 3.

Due date. Bedrovlig remake av usel stevemartinfilm. Varfor gor rdjr en san har film? Han maste ha forlorat ett vad. 1.

The tourist. Vacker och langsam men vem som var vem var sannerligen inte svart att rakna ut. 3.

Chernobyl. Intressant och storande (pa mer an ett satt). Lite hafsigt gjord med mycket upprepningar och loften om astonishing results som aldrig materaliserades. 4.

Eraser. Ofattbart langtrakig, somnade (pluspoang for det). 1.

Eagle day. Spannande och mysig och lite hemsk. 4.

The rescuers down under. Kass crocodiledundeeinspirerad uppfoljare. 2.

Wild target. Marklig men trivsam. 4.

The three caballeros. Disney saljer sig till turistnaringen, eller kanske nagot varre. Skrammande och samtidigt ofantligt daligt gjort, formodligen det samsta jag nagonsin sett. 0.

The illusionist. Kaptiverande trots bara tecknade bilder och musik. 4.

The aristocats. Rolig. 4.

The rescuers. B&B i halsbrytande eskapader a la Bond. Del tre i vad som verkar bli ett ofrivilligt maraton. 3.

Foyle's war - the white feather. Vardagsmord i komplicerade miljoer. Tack till Hasse som tipsat om dessa! 5.

Dumbo. Man kanske ska saga att den ar bra for sin tid men det haller inte for det finns ett antal fantastiska produktioner fran samma firma fran samma tid. 1.

Listen to your heart. Gullig i början men manlige huvudrollen är ingen ny mcgonogolloly och sista timmen inte så munter. 2.

Incendiary. Sån film om en individ som drabbas av ondskan, bra för sin genre men lite oklart vad som hände men det var kanske meningen. 3.

Robin hood. Den som berattar hur det egentligen hande. Oodelally! 4.

You will meet a tall dark stranger. Lång, tråkig, främmande. 1.

The accidental tourist. Superb. 4.

The town. Affleck är en versatil filmmakare som gör filmer både om män som tar sig ur det hårda livet i bostons förorter och om män som hittar tillbaka till sitt ursprung i bostons förorter efter att ha tagit sig ur det hårda livet i bostons förorter. 2.

サマーウォーズ. Jag vet inte varför de skickar mig sådana filmer, chansen att jag ska tycka om dem är mycket liten. 1.

The social network. Lite kul, men bortglömd nu. 3.

Wall street: money never sleeps. Mångt risad av en enad publik men jag tycker det är lite överdrivet; visst är historien kanske inte så tät och visst är inhoppet från CS ofantligt fånigt men den är välgjord och underhållande och man måste in se allt den regissören gör så himla allvarligt, eller hur? 3.

Morning glory. HF är suverän. Komiken ökar långsamt; i början småler man lite och mot slutet vrider man sig i skratt. 5.

Bloggfadern gav mig ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till: att haka på den senaste trenden bland filmbloggare så välkommen till en blandning filmer jag minns av en eller annan anledning. Det finns många förteckningar över bra filmer från valfritt år och jag har inget att tillföra så kvalitet, hållbarhet med mera var inget kriterium för mig, bara att jag minns något kring dem eller att de betytt någonting för mig.

1968. Den första filmen är den jag ska skriva mest om. I efterkrigstidens Italien var allt amerikanskt omåttligt populärt och inget var mer efterfrågat än westernfilmer. När tillgången sinade, inget folk kan sluka biofilmer som detta, fick man en genial ide: varför inte göra våra egna? Två studiekamrater - en musiker och en dramatiker - tog sig an uppgiften; man hyrde in en blandning av unga okända och gamla utgångna eller nedsupna hollywoodskådisar och letade upp billiga platser i södra Italien och Spanien att filma på. Resultatet blev en ny konstart, en mäktig symbios av bild, poesi och musik, en serie konstverk som aldrig kommer att överträffas, en antivåldsdeklaration i de våldsammaste av miljöer. Musiken är disharmonisk, plågsam, vacker och till stora delar framförd på diverse rekvisita; hur många "instrument" hör du här till exempel? När man spelade in filmerna la man inte musik på efteråt utan tvärtom, man spelade musiken och lät kameran rulla; skådespelarna fick agera till ljudet som i en balett. En utmärkt illustration är öppningsscenen nedan - ackompanjerad av en vindsnurra, insektsläten med mera - från 1968 års film, deras fjärde, denna gång med etablerade skådespelare. Handligen är enkel och dialogen obeskrivbar, som en duva målad av Picasso.
(Once upon a time in the west)

1969. Två svenska epos skapades detta år men mest minns jag ljuva Catherine, en andlöst vacker aktris i en lika vacker och mystiskt stavad film. Hennes mest kända såg jag så småningom; om man ville se något fick man vänta tills det kom på TV och helst skulle den gå på samma kanal man tittat på sist så pappa slapp gå upp på taket och vrida antennen. Att få veta vilka filmer någon var med i, eller ens vad skådespelarna hette, var förresten ett projekt som krävde uppfinningsrikedom och hårt arbete.
(La sirène du Mississipi)

1970En fantastisk historia i en svindlande inramning; att allt detta som hände i tidernas begynnelse hände för inte alls länge sen var svårt att övergripa. Flera fraser från filmen finns för alltid i min vokabulär och framförallt öppnade den mina ögon för det onaturliga i monogami.
(Little big man)



1971. Mitt första (och sista) streetcred, på slutet utbrast jag att "det var ju det han gjorde!", satte en potatis i avgasröret vill säga, till mäkta imponerade grannungar; kvarterets hjärntrust i flera veckor efter det, synd att man inte hade vett att utnyttja det. I plugget var man antingen Columbo eller Baretta.
Om du är en fan kan detta vara lite kul.
(Death lends a hand)


1972. Av de två filmhistoriska giganterna från detta år har jag ingen relation till gudfadern och den andra har jag inte sett och om jag hade sett den skulle jag aldrig erkänna det; den handlar om nixonskandalen tror jag. Jag minns istället en nätt reseskildring, jag kommer ihåg hur lycklig jag var över inledningsscenen - en frejdig musikduell när de resande först stiftar bekantskap med lokalbefolkningen - och över att Burt Reyonlds var med, de biljaktsfilmerna med omåttligt korkade sheriffer var höjden av filmkonst i den åldern så jag såg fram emot ytterligare en störtskön Smokeyfilm. Så småningom avtog den inledande entusiasmen när de lärde känna de inhemska lite bättre, mycket bättre, alltför väl...
(Deliverance)

1973. En riktig road movie i Twainstil och Steinbeckmiljöer, långsam med underbar dialog och full av karaktärer, en sådan typ av film jag alltid slukat. Förutom en makalös skildring av amerika för länge sen har den ett förtrollande samspel mellan de två huvudpersonerna; far och dotter i verkligheten men hur är det i filmen?
(Paper moon)




1974. Det är hett, svettigt, känslosamt, det är det vackraste som finns, det varar i några minuter på sin höjd. För oss, inte för dem: hjältarna. Vi är tusentals som har vandrat sedan gryningen. Nu väntar vi, först på det avlägsna ljudet av den första helikoptern, sedan ropen nerifrån, följt av det rytmiska rasslandet. Har vi tur får vi se blicken, den som föregår det avgörande rycket. Hemma igen ser vi på TV någon schweizare jogga några hundra meter på fyra timmar exklusive regnavbrott och bli fullkomligt utmattad. Vi fnyser föraktfullt för vi har sett den enda sporten. Se hela filmen, på egen risk.
(Stjernerne og vandbærerne)

1975. En passion i tonåren var kioskdeckare, där hårda otursförföljda hjältar kämpade mot ondska, orättvisa och kärlekssvultna kvinnor, där det regnade dygnet om och där de usla metaforerna haglade. I New York fanns Mike Hammer i en aldrig sinande serie böcker som alla började i still med "Det var en kall och regnig natt. Den isande stormen spelade danny boy i kulhålet genom min arm, det lät falskt". Mina favoriter var dock Chandlers böcker om Philip Marlowe, de fanns inbundna på biblioteket så det måste ju vara riktig litteratur. Hans hemvist var Los Angeles där det rimligen inte kan ha regnat hela tiden men det kändes ändå så. I årets film ser han ut och pratar precis som jag tänkte mig i böckerna, kanske är det en temporal villa; måhända såg jag filmen innan jag läste böckerna. Se den online, åtminstone den underbara monologen i början.
(Farewell, my lovely)


1976. Den här filmen visades frekvent på TV och jag har sett den ett otal gånger; jag minns särskilt första gången jag begrep frasen "gonna time yourself in the shower?". Den var lika olidligt spännande när jag såg den igen häromåret. Olivier är underbar i denna film, det måste ha varit en rolig roll att spela efter alla Shakespearedramer. Om du aldrig sett den, gärna vill se den och är hyperkänslig för spoilrar så titta inte på min favoritscen.
(Marathon man)

1977. Underhållning för hela familjen med bröderna Hansson, filmen som la grunden till min livslånga kärlek till övervåld. Jag såg den nog på högstadiet; det fanns en bio i ett mötesrum i stadshuset som visade en film i månaden ungefär. Där visades de allra senaste fräcka filmerna från hollywood, det vill säga fem år gamla sönderspelade rullar som operatören förmodligen fått från någon biograf i närmaste stan.
(Slap shot)






1978. Ett av problemen med att vara emigrant är att omgivningen inte kan relatera när man utbrister caramba, sacré cœur, paavo nurmi med flera exklamationer fast rotade i den svenska sextitalistvernakulären. Génial är en jag ejakulerar i stort sett dagligen. Filmen är mycket märklig, milt uttryckt. En av nittonhundratalets största geniers liv har förvrängts till oigenkännlighet och vävts in i en samling världshistoriska händelser i en lekfull och bortom rim och reson anakronistisk röra.
(Picassos äventyr)

1979. Någon dag efter att jag sett denna film för första gången hade vi omröstning på svenskan om bästa film och tyvärr förlorade den med typ 27-1 mot polisskolan 2, eller kanske 3 och klasskamraterna döpte strax om den till Johnny Ekström klev av i Empoli. Ack hur grymma barn kan vara. Det var en av de vackraste filmer jag sett och än idag blir jag oändligt glad bara av att tänka på den. Boken som filmatiserats förändrade världen något litet och är skriven av Carlo Levi, googla honom! Den handlar om Levis exil i södra Italien på trettiotalet och om den enorma fattigdom - i stort sett okänd för resten av landet - han möttes av. Det låter kanske inte så upplyftande men det är sannerligen ingen tung eller politiskt laddad film utan en berättelse om människor, fylld av värme, kärlek, humor och självinsikt. Ja, jag kan skriva sida efter sida men se den hellre själv.
(Cristo si è fermato a Eboli)

1980. Inga särskilda minnen eller kopplingar till någon film från detta år, men denna tyckte vi i alla fall var kul för vi hade eget rockband ("Seduction"). Vi hade en konsert arrangerad av KFUM som också stod för instrumenthyran via något studiecirkelsystem som fanns på den tiden; om man möttes två gånger i veckan och utövade en hobby tillsammans fick man pengar till det. Efter vårt framträdande möttes vi av en chockad kursledare, kritvit i ansiktet: "men ni har ju ändå hållit på i fyra år".
(Blues brothers)


1981. En film jag har för mig Henke introducerade i duplexlägenheten i Uppsala. Ljuv musik, copyrightkamp (således ännu aktuell), tjuvar och poliser, spännande! Dessutom en av mina favoritlåtar som huvudtema, den handlar om att åka långt bort. Jag blir sugen på att se den igen nu när jag skriver detta.
(Diva)


1982. Efter kioskdeckarna kom en period när jag var uppslukad av Steinbecks böcker om livet kring konservfabrikerna i Monterey under depressionen. Tortilla flat, Cannery row och Sweet Thursday heter böckerna och filmen bygger på de två sista. Den fångar vissa aspekter av böckerna superbt och andra mindre bra så om man tycker om den eller inte beror nog främst på vad man uppskattar i böckerna. Jag såg den första gången långt efter jag läste dem och det var givetvis stor nostalgi. För tio år sen ungefär gjorde en kompis och jag en resa genom Kalifornien och jag lyckades tjata till mig ett stopp i Monterey och allting var precis som jag föreställt mig.
(Cannery row)

1983. Ett familjeepos med sting i form av Jack Nicholsons smått bindgalne pensionerade astronaut och vemod i Debra Wingers karaktär som aldrig riktigt vågar ta steget ut att leva livet som hon vill och en dag är det plötsligt försent. Allt hålls samman - eller hur man nu vill se det - av Shirley MacLaine; kanske minns jag filmen för att jag läste hennes självbiografier runt tiden när jag såg den för första gången. De kan eventuellt få en att inse att det finns de som lever långt utanför ens egna referensramar och är lyckliga utan 6-8 skivor bröd om dan.
(Terms of endearment)


1984. Andra gången den gick var jag beredd med bandspelaren intill tv-högtalaren; den kasetten lyssnade jag på till allt tentaläsande tills den gick sönder en dag under en session linjär algebra. Närhelst jag hör toreadorarean eller kärleken är en upprorisk fågel får jag en oemotsåndlig lust att multiplicera matriser men jag har glömt hur man gör.
(Carmen)


1985. En härlig återkomst efter en radda meningslösa komedier med nån blondin. Jag var i den åldern där det var obegripligt att han inte tog vad som erbjöds men jag kan aldrig komma ihåg om han hade vit kavaj i början och svart i slutet eller tvärtom, jag kan inte ens lista ut vad som är mest logiskt.
(Pale rider)



1986. Bildningsnivån var inte hög på den sörmländska landsbygden långt innan internet (den är paradoxalt kanske ännu lägre nuförtiden) men vi gjorde vårt bästa för att lista ut vad titeln betydde. Köpingens tuffing visste, vis av erfarenhet: de var smått febriga på morgonen av all älskog natten innan (på sätt och vis i förlängningen en korrekt tolkning). Jag minns inte hur den slutade; förmodligen inte så trivsamt.

(37˚2 le matin)


1987. En av de första filmerna jag såg med Henke och gänget i Uppsala, vi var trollbundna, i alla fall somliga av oss; jag var nog mest nöjd med att Columbo var med. Många år senare slaktade Hollywood denna film i en även för dem osedvanligt brutal massaker.

(Der Himmel über Berlin)

1988. En av världen bortglömd film men under en sommar i Uppsala var detta exestentialistiska sladdbarn ett fenomen; varhelst man skådade satt tungsinta studenter och läste boken, unga kvinnor slog sig ner ensamma i caféernas hörn och såg intellektuella ut i väntan på mondäna fönsterputsare, de mest enkelspåriga teknokrater fick något letargiskt över sig och somliga slutade och blev landskapsarkitekter.
(The unbearable lightness of being)

1989. Jag hade manövrerat mig igenom en synligen ogenomträngbar snårskog av byråkrati, skaffat alla behövliga intyg och rekommendationsbrev från vederbörliga auktoriteter, argumenterat i timmar med obevekliga tjänstemän, men nu hade jag det äntligen busskortet i min hand. De jag delade lägenhet med skrattade bara och sa grattis mo sei italiano. På kvällen såg vi denna film på TV och den var helt fantastisk men jag vet inte om det var filmen eller bara att vara på rätt plats vid rätt tid.
(Che ora è?)

1990. Det sägs att de bästa jobben inte annonseras utan man trillar på dem. Som liten var mitt drömyrke yrkesmördare och med den här filmen väcktes de drömmarna åter till liv. Förutom detta tycker jag det är en superb film, full av positiv energi och små vackra och roliga detaljer som gör att man kan se den om och om igen. Det är något med filmen som bara fransmän kan åstadkomma vilket demostrerades några år senare i ett av de mer cyniska av alla remakefiason.
(Nikita)


1991. Filmhistoriens mest perfekta bröst, jag kan fortfarande se dem framför mig. brb. 
(La douple vie de Véronique)





1992. Jag minns mest andra gången jag såg den och efter några minuter insåg att detta var den där fantastiska filmen jag glömt bort vad den hette och aldrig skulle kunna hitta igen. Tyvärr är den ett undantagsfall, jag glömmer ofta bort vad filmer heter (och vad de handlar om) och minns bara att de var bra men hittar dem aldrig igen.
(Como agua para chocolate)


1993. Jag blev förvarnad att den skulle vara lite sorglig, det var en underdrift. I dagar, veckor gick jag omkring med något dött inom mig. Jag har aldrig sett om den och jag minns inte vad den handlar om så jag vet inte vad det var som var sorgligt; att läsa om den nu känns alltför riskabelt.
(Fiorile)



1994. Ett svårt val, men det är nog den här jag minns mest. Mycket våld och mycket Michelle. Jag hade redan sett crouching tiger, hidden dragon innan jag såg denna och den var ju bra såklart, förmodligen bättre än denna, men ändå kändes årets film som en mer överväldigande introduktion till en blodig värld, kanske för att den är simplare, kanske för att intrycken var alltför många första gången.
(Wing chun)


1995. Jag minns den som den första sciencefictionfilm jag tyckte var bra tills jag senare fick veta att den faller på brist på fiktion (jag håller mig inte alltid så välunderättad), vilket var svårt att acceptera för historien är alldeles för osannolik. I slutet av nittiotalet var houstonsimulering ett modeord på arbetsplatserna, i alla fall inom tekniksektorn. Ett annat exempel är "silver bullet" som dök upp för något år sedan i samband med alla vampyrfilmer. Kan du komma på mer jobbjargong från filmernas värld?
(Apollo 13)

1996. Årets film har allt, till exempel härlig musik, sprudlande dialog och tre av mina favoritskådespelare. Mest av allt har den en härlig drive. Constner är lika suverän i dessa små alster som han är missförstådd (av mig inklusive) i sina bisarra apokalypsepos.
(Tin cup)



1997. En kompis och jag firade jul och nyår på Mallorca, varför minns jag inte. En dag på promenaden fick vi se att den här filmen hade premiär och den ultimata raggningsplanen smiddes raskt. Målgruppen för filmen antog vi var tonårstjejer, men nej, innan du ringer polisen, det var inte dem vi var ute efter. Antagandet var istället att i ett katolskt land går inte unga tjejer på bio ensamma utan givetvis eskorterade av sina tjugotreåriga storasystrar. Ofattbart nog var vår teori helt korrekt, förutom på en punkt: vi hade överskattat åldrarna på de inblandade med åtta år ungefär. Som tur var hade vi medhavd förtäring att trösta oss med men det hjälpte inte helt: jag finner mig alltför ofta ofrivilligt trallande if you wanna be my lover you gotta get with my friends... (Spice world)













1998. Filmen som betalat mitt hus. Trots att spelet den handlar om har växt lavinartat i popularitet de senaste tio åren har ingen ännu lyckats göra en bättre film om det. Den har ett litet budskap också faktiskt, att man skall vara den man är och leva det liv man vill och inte rätta sig efter vad andra har för planer för en.
(Rounders)



1999. När man formgivits på det svenska socialistlutheranska sjuttiotalet är det en hög barriär att ta sig över att erkänna att det vi alla strävar mot, var och på vårt eget vis är ett liv i harmoni med vår natur. Jag vet ingen annan film där allas våra drömmar beskrivits mer övertygande än här, allt är problemfritt, allt kan göras, det perfekta brottet har inga offer, peripetin är en bagatell som inte på allvar kan hota drömmen. Nina Simone som jag lyssnade mycket på när jag var yngre ackompanjerar förträffligt.
(The Thomas Crown affair)

2000. Årets film såg jag ganska nyligen men 2000 är ju inte så länge sedan så det är OK. Det är en mycket mysig film och Michael Douglas rollfigur är störtskön; skulle kunna blivit något av en förebild för mig om jag sett den som yngre. Robert Downey Jr har en hysteriskt rolig roll.
(Wonder boys)


2001. En av de första filmerna jag såg i kungadömet och en introduktion till en dominant kultur jag inte sett mycket av tidigare men lärt mig uppskatta (på visst avstånd). (Monsoon wedding)











2002. För ett tag sen läste jag i en sammanfattning av Storbritanniens historia: "Ireland remained a deeply troubled country". Då kom jag att tänka på den här fruktansvärda filmen som bannlystes av Vatikanen; jag visste inte ens att de hade biografer där. Den har - av de som upplevt det hela i verkligheten - kritiserats för att vara alltför snäll. Smakprov.
(The Magdalene sisters)





2003. Jag har plinkat på gitarren i stort sett varje dag i över trettio år. Här är en underbar film om en som gjort det betydligt längre och oändligt mycket bättre och dessutom har en hel del härliga anekdoter att förtälja.
(Julian Bream: my life in music)


2004. Jag döpte min gula bianchi till "La Poderosa". Den blev sedemera stulen av någon som förmodligen kallar den "cykeln".
(Diarios de motocicleta)








2005. Jag insåg det inte förrän nu men det blir två motorcykelfilmer i rad. Jag har ingen relation till sådana, man kanske en undertryckt längtan? Nej, det tror jag inte. Anledningen till att jag valt den här filmen är en episod i den: huvudpersonen har gjort en halsbrytande resa för att göra det han drömt om men stöter på patrull i form av byråkrati och det är hur han hanterar det jag tycker är inspirerande. Inget pretentiöst "hinder är till för att övervinnas", inget högtravande "världen är orättvis", ingen tjurskallig envishet, utan bara charm och en blind tro på sunt förnuft. Hur går det? Du får se själv.
(The world's fastest indian)


2006. Den här filmen hade jag inte tänkt se. Naturromantik av Mel Gibson på utdött språk: löjligt. En dag råkade jag i alla fall få in den på tvn, nånstans mitt i, vilken resa! Dagen efter köpte jag den på väg hem från jobbet. Se den på bluray.
(Apocalypto)








2007. De flesta kan väl hennes sånger utantill, men jag visste ingenting om henne innan jag såg den här filmen. Det var en chock minst sagt, vilket otroligt liv.
(La môme)

2008. Egentligen är detta årets film. Den tog sexton år att göra och slutet är fantastiskt, i dubbel mening. Man kanske måste välja en spelfilm dock och i så fall blir det en som handlar om några jag nätt och jämnt minns. Den visar vad de gjorde utan eufemismer men också hur det kunde gå så snett vilket väl är viktigt för så går det fortfarande, eller också är det meningslöst av samma skäl.
(Der Baader Meinhof Komplex)

2009. Där var ingen för denna kolumn relevant film detta år så jag försökte förhandla bort det men bloggfadern var obeveklig. En gång i tiden läste jag allt som gick att läsa om en märklig herre med ofattbar slutledningsförmåga som bodde på Baker Street. I år kom vad som väl får sägas är ett av de bättre försöken att såtta denna karaktär på film. Vad jag tycker är bra och mindre bra med den finns att läsa någonstans i närheten.
(Sherlock Holmes)







2010. Mot slutet av 2010 hände ett antal saker som fick mig och flera kollegor att misstänka att vår arbetsplats inte skulle existera länge till, vilket kom att bekräftas senare; efter 2012 kommer den inte längre att finnas. Med det i åtanke är årets filmval självklart, jag kan bara hoppas att jag inte kommer att bli lika envis som Afflecks karaktär. Förutom den personliga relevansen är det en bra film, fylld av härliga skådespelarinsatser, till exempel från Kevin Costner, Chris Cooper och Tommy Lee Jones och som alltid finner Affleck att byggnadsarbete i Bostons förorter är meningen med livet. (The company men)

FINE
_______________________________________________________________________


A lot like love. Borde varit bara ok men var snudd på spektakulär. Slutscenen fånig men hollywood's gonna hollywood. 4.

Forget paris. Borde varit spektakulär men var bara ok på grund av bc. 2.

Echelon conspiracy. Ganska spännande, med damon i huvudrollen hade det säkert blivit en blockbuster. Han som spelar nu är visserligen bättre men jag ska ändå följa strömmen och såga den. 2.

Solitary man. Är detta mds svar på the rebound? Han är lysande och räddar en annars medelmåttig film. Befriande skönt att han inte... nä ska inte spoila. 3.

近松物語Gammal och sliten film, teatralisk men ändå en kaptiverande version av en historia som berättats i alla tider och kulturer och som alltid är lika otäckt aktuell. Man måste köpa att det är mycket man inte kan förstå av på grund av kulturella och tidsmässig glapp, annars blir det lätt fånigt till exempel när de ska tala ostört och därför går in och stänger dörren av balsaträ och fraspapper. Musiken är perfekt. 4.

The rebound. Fager kvinna i basta alder byter kobe mot lebron och det blir inte alls som man kan tro utan en njutbar film med czj i hogform. 4.

Furry vengeance. En tung film som jag nog kommer att bara inom mig en lang tid framover. 1.

Blonde ambition. Lite, inte mycket, rolig. 2.

Ne le dis à personne. Outhardligt fruktansvart olidligt spannande och mycket vackert gjord. 5.

Charade. Frejdig klassiker med intakta stereotyper. 4.

49 kommentarer:

  1. Thick as thieves? Vilken film med det namnet? Den från 2009 med Morgan Freeman, eller den från 1999 med Alec Baldwin, eller annan?

    SvaraRadera
  2. 2009.
    - 2 days in paris. lustig. woody allen meets eurotrip?

    SvaraRadera
  3. - Star trek. Djup, vacker, tankvard, realistisk, livsforandrande, man kan verkligen forsta att det har bildats en global subkultur kring denna berattelse.
    - Management. quirky.

    SvaraRadera
  4. Underbart med micro-revyer, men jag saknar betygen. Ge betyg så att vi sökande kan finna...

    SvaraRadera
  5. aight.
    - Star trek. 0
    - Management. 2
    - Fired up. 0
    - Thick as thieves. 1
    - The frighteners. 2
    - Gran torino. 4
    - Taken. 3
    - Amadeus. 3
    - Wall street. 3
    - 2 days in paris. 3

    SvaraRadera
  6. Know1ng. bra for typ av film o for att mr cage ar ganska bra vilket ar ovanligt nufortiden sa det ar ju kul, ocksa en specifik aspekt som man kunde forvanta sig vara fanig var det inte. 3.

    SvaraRadera
  7. - valentines day. hollywoodkopia av love actually. den var kul men blir nog dalig typ tredje gangen man ser. 3.
    - did you hear about the morgans. hugh grant slut som skadis, trist anda kul film. 3.

    SvaraRadera
  8. pa taget:
    - the spy next door. ok for ipod pa tagresa, som alltid massa lustiga scener och oforgarglig handling. 3.
    - the losers. kunde inte avgora om detta var en komedi, action eller mojligen actionkomedispoof. Oavsett genre var den outsagligt dalig. ok grundhandling sa med annat manus och bra skadisar kanske kunde ha varit en bra actionfilm, darfor ska jag vara generos och ge den en nolla. 0.

    SvaraRadera
  9. - brothers bloom. lustig men strax forgaten. plotslig motorsagsjonglering storsta behallningen. 2.
    - chinatown. som jacks for varje scen nya kostymer, flackfri. bast ar titeln, inget med filmen att gora men anspelas hela tiden, suspens, vad hande dar? gilda m fl foregangare trots allt battre. 4.

    SvaraRadera
  10. "Read from the third line"
    "I-L-O-V-E-Y-Oooohhhhh"

    SvaraRadera
  11. "Con air" trea?! Olidligt lågt!

    SvaraRadera
  12. jo, var en stark fyra hela tiden tills spekaklet i vegas, ofattbart daligt i sig men dessutom kompromiserade det ju cusacks karaktars omdome. jag tror att det var en hel del parodi i denna film, alla hero walks, det nagot forlangda ogonblick nar de sitter pa motorcyklarna med flera moment som knappast (eller forhoppningsvis) inte var allvarligt menade.

    SvaraRadera
  13. mindes jag fel menar du? ar det sasha and the optometrist?

    SvaraRadera
  14. Kolla in trailern i revyn!

    SvaraRadera
  15. aha! och du lankar dina revyer, genialt!

    SvaraRadera
  16. The road to wellville måste uppenbarligen ses efter en sådan kortrvy!

    SvaraRadera
  17. Referenser till Jönssonligan? Harry Potter? Förklara!

    SvaraRadera
  18. Shiny = Lysande. Portratt dar folk ror pa sig. Tydliga influenser.

    SvaraRadera
  19. Kul att du gillade Zombieland. Den är rolig. Gillar speciellt den speciella "cameon" som görs av en av de största komikerna i vår tid.

    SvaraRadera
  20. Faktum 1: tiden går långsammare i drömmen. Gäller oavsett från vilken "nivå" man startar... En dröm inom en dröm inom en dröm...

    SvaraRadera
  21. Impressive, most impressive. Måste ses om! Kanske en uppvärmning inför SB? Med tillhörande levande commentary.

    SvaraRadera
  22. Så impressive att jag inte ens vet om jag sover när jag läser analysen eller ej. Vakna! Nä, kanske redan vaken, eller i alla fall uppe på högsta nivån jag kan komma till. Är jag död?

    SvaraRadera
  23. min senaste teori som jag tror ar korrekt ar att han helt enkelt bestamt sig for att driva varldens samlade filmpublik till vansinne.

    SvaraRadera
  24. Vad som talar emot teori 2 är att den förutsätter att Nolan har självinsikt och att han kan skoja med sig själv, påvisa någon form av humor. Knappast troligt!

    SvaraRadera
  25. lol, ar han kand for att vara sa humorlos? Forresten kanske det bara gor teorin annu battre? Han kanske har insett att han tar sig sjalv och sitt skapande for pa stort allvar och har gjort denna film for att beskriva sin vag ur detta?

    SvaraRadera
  26. Kanske inte humorlös. Men den massmediala bild jag har av honom är att han är intill absurditet torrt seriös.

    SvaraRadera
  27. Jag tyckte Run Lola run var ganska bra.

    SvaraRadera
  28. Revya den! Jag missade val nagot i den men tyckte mest den var rorig pa gransen till epilepsiframkallande och den alternativasluttekniken har man sett sa manga ganger nu. Den var val ganska gammal for hon ar ung sa kanske var den revolutionar nar den kom?

    SvaraRadera
  29. Avatar är väl i alla fall tvådimensionell? :-)

    SvaraRadera
  30. Spectaculaire! Jag visste inte att du också gillade The Player. En av de bästa filmer jag någonsin sett!

    SvaraRadera
  31. Allt jag kan om mineralvatten har jag lart mig av griffin.

    SvaraRadera
  32. En trea för The faculty??? Orimligt. Har du druckit av jul punchen nu igen? Måste vara för att Elijah Wood är med i filmen, du höjer ju ofta hans filmer... Hehe.

    SvaraRadera
  33. Dar ar ocksa jh, fj & sh, samtliga favoriter. jag tyckte den var klart underhallande, bara slutet var lite orent. lararrumsscenerna ar perfekta och karaktarerna ar direkt fran frukostklubben. Se om den!

    SvaraRadera
  34. Jag gillar din kortrevy över East of Eden!
    :-)

    SvaraRadera
  35. Berättelse från Chikamatsu?

    SvaraRadera
  36. Har ingen aning vilken film det är. :D

    SvaraRadera
  37. http://www.imdb.com/title/tt0046851/

    SvaraRadera
  38. ALIM 1968: en skön start på listan. Bra skrivet! "Som en duva målad av Picasso" Hehe

    SvaraRadera
  39. ALIM 1969: Spännande läsning, men vad är det för eposar du omnämner? En tydlig oklarhet skönjes!

    SvaraRadera
  40. Ja, det var kanske lite overdrivet subtilt. Svenska eposar fran 1969: http://www.imdb.com/search/title?countries=se&release_date=1969-01-01,1969-12-31&role=nm0927090,nm0839090&title_type=feature,tv_series&user_rating=7.1
    Den ena ar enligt min erfarenhet den overlagset mest kanda svenska (aven om inte sa manga vet att den ar just svensk, eller var sverige ligger) och den andra gick ju pa tv hela tiden, sarskilt nar det nara val, nar vi var barn.

    SvaraRadera
  41. Vilken underbar mitt-liv-i-filmer-lista! Kul att se val som är så annorlunda, trots att vi är på ett ungefär lika gamla. Och ändå mycket igenkänning. Rolig läsning!

    SvaraRadera
  42. "...unga kvinnor slog sig ner ensamma i caféernas hörn och såg intellektuella ut i väntan på mondäna fönsterputsare". Hahahahahaha, kan inte sluta skratta. Klockren formulering och en superkul lista. Massor med godbitar ingen jäkel sett förutom du ;)

    SvaraRadera
  43. Jessica & Fiffi, tack för de vänliga orden! Imponerande att ni lyckades ta er igenom denna smått förvirrade sammanställning ;)

    SvaraRadera
  44. Jag tycker den var mer personlig än förvirrande :)

    SvaraRadera
  45. Såg filmen Drive igår. Grymt bra!!!

    mvh
    Erik Toll

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen Erik. Drive är ju jättebra. Både snygg, våldsam, långsam och snygg.

      Radera