onsdag 6 september 2017

Top 10 films of 1972


Inför topplistorna för 70-talet var det givet att jag ville se några filmer för varje år för att stärka upp listorna med filmer som jag missat. Men egentligen hade jag oftast tillräckligt många filmer för att kunna få ihop topplistor jag kunde stå för. Det stora undantaget var filmåret 1972 som jag hade oroväckande få filmer sedda. Helt otroligt, men jag hade bara fyra filmer som jag tydligt kom ihåg och av de fyra var det bara två som kändes listvärdiga.

Det krävdes en extraordinär insats för att få ordning på min lista och det slutade med att jag nu sett hela tio filmer från året varav åtta fått plats på listan. Jag kan knappast säga att jag tycker filmåret är speciellt starkt som helhet men det finns några riktigt intressanta filmer i toppen och jag är nöjd med alla mina tio filmer. Jag har till och råd med en bubblare! Låt oss se vad jag har fått ihop. Jag kan redan här utlova minst en chockerande överraskning! Efter mycket våndanden följde jag till slut min magkänsla. Revyer på de sedda 72:orna kommer inom kort på bloggen



Topp 10 från 1972




10. The Cowboys (Mark Rydell)

En av The Dukes sista föreställningar i episk traditionell western om moral och etik.



9. The Mechanic (Michael Winner)

Crime-thriller med stentuffe Charles Broncon i huvudrollen. Överraskande och bra slut på filmen.



8. The Heartbreak Kid (Elain May)

Anti-filmen till The Graduate med frustrerande osympatisk Charles Grodin i huvudrollen och en osannolikt vacker Cybill Shepherd som förförerska. Sista scenen nästan lika svårtydd som i omnämnda The Graduate.



7. Frenzy (Alfred Hicthcock)

Torr brittisk miljö och skådespelare livas oväntat upp av en ivrigt matlagande fru till mästerdetektiven.



6. Play it again, Sam (Herbert Ross)

Författad av Woody. Huvudrollerna innehas av Woody och Diane. En bättre Woody Allen-film än hans egna filmer från året och närliggande år.



5. Avanti! (Billy Wilder)

Varmhjärtad men oväntad svårtflörtad romantisk komedi i underbara italienska miljöer med underbara italienska karikatyrer som fond till Jack Lemmon och okänd brittiska. Permesso? Avanti!



4. The Getaway (Sam Peckinpah)

Det slår gnistor runt Steve McQueen och Ali McGraw. Peckinpahs kantiga still övervinns av skådisarna. Sally Struthers som otrogen uttråkad fru är hilarious.



3. Solaris (Andrej Tarkovskij)

Långsam medidativt om relationer som startas i verkligheten men exekveras i våra sinnen. Vad annat är verkligt än vår upplevelse av det verkliga?



2. The Godfather (Francis Ford Coppola)

Coppolas mäktiga gangsterepos med Pacino och Brando.



1.  Cabaret (Bob Fosse)

En film som är både djupt personlig och politiskt historisk. Bra film fram till slutet... sen blir den FANTASTISK. You're devine, darling!



Min bubblare är westernfilmen Joe Kidd. John Sturges film med Clintan i huvudrollen och en elak Robert Duvall. Den är bra men ändå "minor" Eastwood.

En populär film som jag inte gillade när jag såg den är Deliverance. som jag antar poppar upp på de flesta listor.

Efter du avnjutit min lista måste du hoppa över och kolla in några andra bloggares listor från 1972:
Fiffis Filmtajm
Movies-Noir
Filmitch
Flmr
Filmfrommen
fler att vänta på... kanske dessa bloggar:
Jojjenito
Cinema Absurd




8 kommentarer:

  1. Arrgh, ingen western från min sida detta år! Illa! Tur att du håller traditionen vid liv!
    Och Cabaret på toppen! Smutt! Kudos! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har upplevt en revival av westerngenren i mitt filmintresse. Så det var trevligt att få med en på listan. 😃

      Radera
  2. Vilken jävla HICKA jag fick när jag såg din tvåa. TVÅA!!! Vilken film skulle då kunna bli etta, vilken film från 1972 är BÄTTRE ÄN GUDFADERN? Sen såg jag och då fick jag ännu mer hicka ;D

    Skämt åsido, inget fel på Cabaret. Kul lista för övrigt. Blev sugen på din 8:a, Charles Grodin till trots.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu var det i och för sig länge sedan jag såg Gudfadern men jag gick på känslan i hjärtat över filmteknisk briljans. De var "neck to neck"...

      The heartbreak kid är sannerligen intressant. Komplex film som har en helt annan känsla än nyinspelningen med Ben Stiller och Malin Åkerman. Vilken för övrigt är ganska kul den också. 😂

      Radera
  3. Trevligt att se Cabaret på första plats ett annat år kanske den nått toppen men Gudfadern är nog en ohotat etta hos mig hela vägen till pärleporten ;)
    Fick ett och annat tips nr 5&8 som jag inte kände till

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vassego!

      Det var svårt att placera Cabaret över Gudfadern, men jag känner att jag måste se om Gudfadern och bli imponerad av den på riktigt... Det är en sådandär film som man alltid hållt som perfekt och ouppnåbar, så mycket att den känns tråkig nästan.

      Radera
  4. 10. Ej sett, inte jättesugen men tack för tipset.
    9. Ett bra tag sen jag såg den, men visst är slutet något att ta med sig (vilket är lite synd om man ska se om den).
    8. Ej sett, men har haft ögonen på den.
    7. Bra tag sen den sågs. Helt ok, men inte en Hitchcock-favorit (för brittisk?). Behöver ses om.
    6. Gillade denna Woody, även om (eller tack vare att) han själv inte regisserat. På min lista.
    5. Åh, vad kul! Denna såg jag i Decennier och charmades av den. Även på min lista.
    4. Känner att det börjar bli dags att se om den. Borde gilla den mer. Får se om det blir så vid omtitt. Knappt med på min lista i nuläget.
    3. Blev väl inte jätteimponerad av filmen, men inte utan intresse och snygg är den. Gillar Stalker klart mer.
    2. Given etta... men vad är nu detta? ;)
    1. Ej sett, ej särskilt sugen (musikal och Liza Minnelli). Men Joel Grey har jag sett en del annat med och han har övertygat...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såg Avanti delvis för att du skrivit om den positivt. Andra skälet var givetvis att det var en osedd Billy Wilder.

      Gudfadern var så given att den på grund av ren tristess blev ömtålig för att bli omsprungen på upploppet... 😬😅

      Cabaret är en musikal enligt alla, men till skillnad från många andra i genren utförs alla musikaliska stycken som en del av handlingen. De flesta på The Kit Kat Club. De brister alltså aldrig ut i sång och dans helt "omotiverat"... 👍😃

      Radera