fredag 13 november 2015

I Smile Back (2015)




Filmerna på Filmfestivalen innebär, om man har tur, ett stort avsteg från vanliga generiska Hollywoodrullar. Det är lite själva poängen med festivalen som jag ser det. Och även om jag älskar variationen från vardagens filmer, kan jag känna mig mentalt utmattad efter en intensiv festival. Det är bland annat filmer som I smile back som gör att jag kan känna mig som en mörbankad bit kött i huvudet ibland. Den är som ett hårt slag i magen som gör så att man tappar andan och att ögonen tåras. Efter smällen undrar man liksom vad hände. Det gäller att vara på rätt humör när man tar sig an en film som denna och slänga sig in i de deprimerades avgrundssvarta tillvaro.

Sarah Silverman gör här en modig och fantastisk insats som den djupt deprimerade kvinnan Laney. Hon är gift med en till synes omtänksam man som arbetar hårt, de har två små barn, hon har en massa pengar och på pappret ett bra liv. Men det är något som saknas henne. Rejält deprimerad är hon i alla fall, och hon lyckas inte hålla ihop sitt liv. Istället blir det turer ut i drickande, otrohet och alla möjliga missbruk.


Jag kom till filmen efter att jag sett något glatt och inspirerande och det tog mig en bra stund att känslomässigt kalibrera om till denna film. Men när jag väl kommit in i Laneys värld var jag där för att stanna. Filmen var otroligt tät. Den påminner mig flyktigt om två filmer jag sett på filmfestivalen de senaste åren... Kumiko The treausre hunter om en deprimerad japansk flicka som letar efter skatten från filmen Fargo. Kumiko slöt sig inom sitt skal och lät ingen komma in. Den andra filmen är Tim Heideckers The Comedy om en rejält deprimerad man som inte brydde sig ett skvatt och som på köpet betedde sig ganska absurt i vissa situationer. Hello Laney...

Sarah Silverman bevisar än en gång att de som är skolade inom humorn lätt kan ta klivet över till drama. Här har Silverman några vassa och helt hysteriska scener där hennes stand-up persona kanske tittar fram en aningen, men under större delen av filmen känner vi inte igen henne från tidigare. Jag gillar denna typ av tunga prestationer från skådespelare jag bara sett i helt andra roller tidigare.


I smile back? Jasså gör du det? Jag undrar hur många som ser Sarah Silvermans namn och en film med ordet "smile" i titeln och går rakt in i fällan. Lika många som gick in i fällan med The Comedy? Varför den heter I smile back får åskådaren spekulera i, det sägs inte i någon dialog såvitt jag uppfattade. Jag tror titeln refererar till sättet Laney hanterar de flesta situationer hon ställs inför... Tills hon exploderar.

Slutet är något helt vansinnigt mörkt. Det är jobbigt och tufft att se filmen rakt igenom. Men på ett sätt är det ändå underbart, och trots att hela filmen känns totalt oharmonisk, vet man att nu har filmfestivalen kommit. Jag kände mig nästan renad på något underligt sätt när eftertexterna började rulla. Känslorna... Let em in.

Jag ger I smile back tre lunchpåsar av fem möjliga. 3 plus menar jag då. Eller är den kanske värd en fyra...?

Betyg: 3/5 

Filmen visas redan idag på filmfestivalen och dessutom imorgon samt den 22:a november.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar