onsdag 15 oktober 2014

Predestination (2014)


Men va fan, vad hände, hur hände det och vad handlade den egentligen om? Hur kan man glömma en film på två dygn? Får man åka tillbaka i tiden och kolla den igen? Den andra av två Filmspanarfilmen i lördags var den nya australiensiska sci-fi thrillern med Ethan Hawke och Sarah Snook i huvudrollerna. Ny sci-fi med Ethan Hawke? Done. I'll be there.


Hawke spelar någon slags polis som åker omkring i tiden och jagar en lömsk massmördare, en bomb-mördare. Hur var det? Tidsresor upptäcktes 1992? Och man kunder resa 53 år framåt och bakåt från det origo-året. Intressant idé, men varför bara 53 år (eller vad det nu var)? Tidsresehorisonten? Jodå, det fanns en hel del typiska sci-fi-filosofiska saker att fundera på i denna film.


Look och feel påminner en hel del om Star Wars-mannen Rian Johnson's Looper. I Predestination hoppar man tillbaka till 50- och 60-talen och vi får en extremt lång och riktigt seg set up av hela filmen. Den berättas som en story över en bardisk. Känns inte helt ok att halva filmen går åt för en karaktär att berätta "sin historia".



Vissa delar av inledningen (cool första scen) och slutet (en filosofisk twist som inte går av hackor) var ganska bra, men däremellan var det allmän förvirring. Inte speciellt bra. Ethan Hawke är mer cool som person och filmman än jättebra skådespelare, och i denna film var han ganska blek. Den nya Sarah Snook var helt ok i en "showig" roll. Jag blev dock inte bedårad av skådespeleriet. Inte heller om människans öde. Inte heller av tidsresenärselementen. Allt var mjäkigt men inte uselt. Lagom. Som året 1992 ungefär, om det nu var det året som var origo.


Jag ger Predestination två karriärsval av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Efter att vi sett den underbara men skräpiga Död snö 2 valde vi detta sömnpiller till gemensam film. Vad tror du att de övriga filmspanarna tyckte om filmen? Igår, idag, imorgon, 1992?
Har du inte sett den? podd
Jojjenito
Fiffis Filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
The nerd bird
Har du inte sett den? blog
The velvet café

12 kommentarer:

  1. Lustigt, jag gillade Sarah Snook jättemycket, både prestation och karaktär. Och tyckte därmed att hennes historia inte var det minsta seg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Filmen kanske hade sin styrka i dramainnehållet? Som sci-fi var det dock lite väl tunnt. Eller hur?

      Radera
    2. Mnjä, det vet jag inte om jag tycker. Det var ju ändå rätt mycket fokus på själva tidsresebiten.

      Radera
    3. Oavsett tidsresor var det en rejält sugig sci-fi. Så. Sanningen.

      Radera
  2. Aj fan...sci-fi. tidshopp och Ethan Hawke...och en tvåa!?
    Illa. Men jag måste nog se´t ändå vartefter...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är ett sömnpiller. Du är härmed varnad.

      Eller så är den en supersmart, intressant och gripande filosofisk sci-fii. Jag vet inte.

      Radera
  3. Ah, här tyckte vi verkligen lika. Vi är inne på samma saker. Mjäkigt, lagom, långtråkigt, för lång berättarscen.

    Begränsningen hade väl delvis att göra med de fysiska påfrestningar som man utsattes för när man gjorde långa tidshopp. Men, jo, sen fanns det väl även en mer logisk gräns av nån anledning.

    Ser inte Hawke lite ut som James Franco där i bilden med pistolen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi är inne på samma spår. Det rätta spåret. Detta var inte speciellt minnesvärt.

      Njae, ser inte riktigt likheten med Franco om jag ska vara helt ärlig. Inte så att det står ut i alla fall. Däremot var hon mannen som kom in på baren mycket lik Dane DeHaan!

      :)

      Radera
  4. Du har helt rätt! Hur snabbt kan man glömma en film som trots allt var jäkligt snygg och hade bra skådisar (tyckte iaf jag)?! Men så skrevs ju boken, "All you zombies", som filmen baseras på, på en dag. Kanske säger något om hur mycket tankearbete som lagts på dina frågor om tidsresandets begränsningar, samt den filosofiska aspekten. Förstår inte vad det är man ska få för insikt av filmen, tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På något sätt känns det som ödet att boken skrevs på en dag och att filmen blev helt menlös. Det är kanske det som är insikten man ska få? Att det inte räcker med tidsresor och en rörig handling för att det ska bli en bra sci-fi...

      Radera
  5. Hallå där mister, sömnpiller, say what? Den var ju klurig, snygg, engagerande, spännande, en härlig twist nånstans där i mitten (som åtminstone jag inte såg komma) och kanonmusik. Jag var väldans nöjd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, en annan syn på filmen! Vad kul!

      Låt oss studera...

      klurig - nope, bara rörig
      snygg - ja ganska
      engagerande - LOL, ge dig nu
      spännande - WTF, nej du där är du helt fel ute
      twist - jovisst, tillräckligt för att höja ögonbrynen en sekund kanske
      musiken - den var kanske bra, la inte märke till den

      2/5 är en snällt betyg...

      Radera