söndag 18 maj 2014

Bamse (1968)



Fru Berg: Ja det förklarar ju en hel del.

Jag såg slutet av den svenska filmen Bamse på tv för många år sedan och blev galet betuttad i Grynet Molvig. Så nu när Decennier anlände till sextiotalet var det ett mål att leta fram filmen och se hela. Dessutom kör ju Fiffi sina svenska söndagar och med en så inbjudande överlapp smusslade jag över en kopia till henne också så vi kunde samposta inlägg om denna film.

Bamse är ett ganska fint drama från '68 av Arne Mattsson. Filmen har en mycket intressant handling, en superhärlig Grynet och i övrigt lite taffliga skådespelare och hackig dialog. Minst sagt en intressant mix.

Den rike affärsmannen Christer Berg dör i en singelbilolycka. Efter sig lämnar han en vacker men mycket känslokall änka, en explosivt sörjande son Christer Jr samt en för den sörjande familjen okänd älskarinna, Barbro Persson spelad av Grynet.

Christer Jr.
Sonen får tag på den nallebjörn som hittats på olycksplatsen och efter lite kluriga efterforskningar finner han till slut nallebjörnens ägarinna i Barbro. Christer Jr börjar umgås med Barbro och snart förvandlas hans ilska till nyfikenhet och till slut åtrå. Äpplet faller inte så långt från päronträdet som han uttrycker det (en liten slakt på det traditionella ordspråket, tidstypiskt revolutionärt skämt?).

Filmen puttrar på under första hälften och är då lagom intressant. Grynets uppenbarelse är det enda som piggar upp. Speciellt hennes extremt, jag menar extremt korta sommarklänningar. Det var något speciellt med modet på sextiotalet! Troschock någon? Bildbevis var dock svårt att finna på det stora vida internet. Bilderna ni finner här är dels från en sajt som fokuserar på bilar av olika årsmodeller (!) dels från en annonsering av gamla svartvita pressfotografier från filmen när det begav sig...

På semester i Danmark
Filmen utvecklas dock något överraskande till något väldigt intressant under andra halvan. Christer Jr och Barbro börjar umgås och hon tar med honom på samma saker som hans far gjort med henne, som en fyradagars semester i Danmark och besök till den Bergska familjens villa utanför Stockholm. Barbro använder sin älskares son till att återuppleva minnen från sin med fadern. Här ändrar filmen karaktär och vi glider sömlöst mellan scener i nuet och Barbros minnen från förr. En scen kan börja med att Barbro omfamnar Christer Jr och kameran zoomar in på hennes ögon för att sedan zooma ut och då är det den äldre Christer hon omfamnar. Så håller det på hela tiden. Barbro med den äldre, med den yngre och tillbaka till den äldre. Allt medan hon minns och återupplever saker i en strid ström. Hon verkar inte allt för olycklig även om Christer Jr uppenbarligen är mer nugen på henne än vad hon är på honom. Jag kom att älska stilen och avslutningen på filmen är fascinerande på grund av detta.

Filmen slutar överraskande olyckligt, något som Fiffi kommenterade var givet "Vem hade väntat sig ett lyckligt slut?". Fiffi refererar då här till svensk film tror jag. Jag fann slutet ofantligt sorgligt i alla fall. Jag blev verkligen berörd.

Berusad yngling tilltalar fru Berg
Efter filmen hade jag och Fiffi en intressant konversation om trosor jämfört med mustascher. Jag kan i alla fall säga till mina manliga läsare, ni som har samma radar på som jag, att grynet Molvig är otroligt härlig i denna film! Jag blir nästan mållös. She's got it! Hon är het, snygg och varm och med intressant klädval som sagt...

Den unge killen som spelar Christer Jr, Björn Thambert, är extremt dålig och han har inte hjälp av manus direkt i vissa scener. Inte heller hjälp av regissören. I vissa scener skriker han som en stucken ut sina repliker med en plötslig och uppenbarligen spelad ilska. Även Ulla Jacobsson i rollen som änkan Vera Berg är lite kantig i vissa scener. Folke Sundquist i rollen som den äldre Christer är helt ok men filmen misslyckas med att visa varför han och Grynet var så förälskade i varandra, det fick vi som åskådare konstruera själva i våra huvuden.


Filmens komedi stod den lustige danske portiern och tillika droskföraren, spelad av samme skådespelare. Det blev nästan lite Mr Bean över det hele där... En korpulent och berusad studiekamrat till Christer Jr var mycket underhållande i en kort scen. Filmens kändisspaning var att Henning Sjöström spelade familjen Bergs advokat.

Japp, man kommer lång med en så brännhet huvudrollsinnehavare. Jag ger Bamse tre lyckomaskottar av fem möjliga.

Betyg: 3/5 


Fiffi kör ju sitt stora svenskprojekt med svensk film varje söndag hela 2014. Imponerande! Idag har vi synkat upp oss och hon skriver också om Bamse. Det var faktiskt jag som tipsade henne om denna lilla film.

I dagens Decennier-inlägg tar Movies-Noir sig an ett moraliskt dilemma med noir-känsla. Precis som igår är det Kurosawa som står för regin...


6 kommentarer:

  1. Eftersom jag inte kan minnas några trosor varken i denna film eller någon annan film jag sett men jag minns samtliga mustascher jag sett på film sedan 1982 så tänker jag fortsätta hävda att hjärnan minns det den fokuserar på, det som är mest intressant för personen som tittar. Trosor är inte nån big deal för mig (föga överraskande), inte ens Grynets. Men härlig är hon. Tack för filmtipset :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, här kan vi prata troschock. Om där fanns några mustascher vet jag dock intet om! :-)

      Radera
  2. Låter lite intressant trots allt. När du nämnde filmen innan 60-talet drog igång lät den inte särskilt lockande. Men det gör mycket med en huvudrollsinnehavare man gillar lite extra. Plus att handlingen inte låter så enkelspårig. Känns inte som jag kommer kasta mig över filmen, men det var ändå kul att du gillade den och att den skapade lite känslor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid svårt att veta hur en annan skulle gilla en film som bygger så mycket på skådespelare/karaktärer i filmen, dvs om man gillar dem eller ej. Jag tror nog att du skulle kunna gilla denna film en del, men det kan ju lika gärna bli tvärtom!

      Radera
  3. Eh, nu blev jag förvirrad. Är inte det klassiska uttrycket "Äpplet faller inte långt från päronträdet"?

    Själv är bäste dräng och gjorde därför lite efterforskningar ;) Ursprunget bör ha varit "Äpplet faller inte långt från trädet" så frågan är om den andra varianten kan ha uppkommit först när föräldrar blev "päron". Då blir ju uttrycket på något sätt fortfarande logiskt om än lite ordvitsigt. Jag blev som sagt förvirrad eftersom jag alltid bara hört filmversionen och trodde att ordspråket var så. Den varianten tycks dock vara hyfsat väletablerad nu för tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack jag är inne på samma spår efter eget "drängande" (sökande på internet). "Äpplet faller inte långt från trädet" är det enda jag hört. Jag trodde det var underförstått "äppelträdet". Det är nog som du spekulerar om att päron = föräldrar => päronträdet. En göteborgsk ordvits? Jaha, så lärde man sig något idag också!

      Radera