lördagen den 24:e mars 2012

A Life In Music - 1980

Mark Chapman mördade John Lennon på öppengata i New York den 8:e december 1980.  Dog musiken den dagen? Ja, en liten del av musiken dog den dagen. Mycket beklagligt. Tänk er att himlen inte finns... Tänk er att människor lever i fred. Tänk er att det inte finns religion...


Nu hoppas jag att stämningen inte blev helt sänkt av inledningstexten ovan där. Stämningen kommer dock inte höjas med den första skivan som presenteras för 1980. The Cures Seventeen seconds är en depprockskiva rätt och slätt, utan krusiduller. Vackra men melankoliska låtar inlindade i en ljudmatta av synthar, bas och gitarr. Den ultimata Cure-låten kommer från denna skiva. Det är den enskilda låt som kanske bäst kan konkurrera med Comfortably numb om att vara den låt jag hört flest gånger i mitt liv. Låten som också är något av The Cures signaturmelodi är A forest. Antal again? 21.



Drottningens har en brokig och ganska sparsam skivproduktion.1980 kom den tredje skivan ut, Never for ever. Vad är det som är aldrig för evigt? Allt? Inget? Kates spröda stämma sköljer över dig som daggen en tidig sommarmorgon. Jag lottade vilken låt jag skulle välja och det blev: Babooshka.



Detta år kom Bowie tillbaka med en mycket härlig skiva. Scary Monsters är inte riktigt lika stark som hans skivor från första halvan av 70-talet, men med låtar som Up the hill backwards, Scary monsters och Fashion har den topparna som motiverar dess plats på denna lista. Bowies teatraliska ådra gör sig gällande på låten jag valt: Ashes to ashes.



The Police kom detta år ut med sin tredje plattan på lika många år. Skivans namn har förundrat mig genom åren. Vad betyder Zenyatta Mondatta egentligen? Skivan håller jämn hög klass med toppar som Don't stand so close to me, Driven to tears, When the world is running down, you make the best of what's still around. Jag väljer samma låt som Sting gjorde en re-make av på hans första soloplatta, Shadows in the rain.



1980 kom också den femte och sista Uggla-skivan som jag lyssnat på mycket, mycket som ung. Den ljusnande framtiden är vår är på många sätt Ugglas bästa skiva. Han nådde här den musikaliska och kreativa toppen. Nästa studioalbum kom tre år senare och då hade han ändrat stil och blivit en refrängdriven karamelodiktfjäskande allsångsartist. Monotona låtar med samtidsobserverande texter blev Ugglas lott. Den ljusnande framtiden var inte hans. Men nuet var hans. Första sidan är mycket bra med låtar som Skandal bjotis, Centrumhets och Trendit, trendit. Andra sidan innehåller Ugglas "största" låt? Panik.
För dem som hellre njuter av live-versionen: Panik (live).



Simple Minds var bra 1979-1982. Då var de riktigt bra. Sen var de mindre bra och sen vad de inget bra alls. Men ett tag var de bra. De började bli mindre och mindre intressanta kort före sångaren Jim Kerr gifte sig med Chrissie Hynde. Var hon Simple Minds version av Yoko Ono tro? Kanske, kanske inte. Eller var det så att Simple Minds började bli tråkiga när Jim Kerr självsäkert förkunnade på konsert efter konsert att de var världens bästa live-band? Detta är stora, viktiga frågor. Eller hur? Albumet Empires and dance. Låten I travel. En andra låt: Fear of gods.



1981 kommer vi möta ett nytt band, ett stort band med många fans, och kanske få en bonuslåt från en oväntad artist! Ha de!

13 kommentarer:

  1. Vilket sammanträffade! Jag skrev en kommentar till ditt förra inlägg som inte ville publiceras av någon anledning men det gällde den enda Simple Minds-låten som jag gillar till max och det är I travel. Men den var ju inte från 1979 utan 1980 så det kanske var därför kommentaren inte ville dyka upp? ;)

    SvaraRadera
  2. The Cure -- fortfarande av
    Bush -- ska erkänna att jag inte ens klickade på länken ;)
    Bowie -- japp, lite synthigare ska det vara :)
    Uggla -- nu var han lite bättre igen
    Simple Minds -- har som sagt igen direkt relation till dem men live-musik har aldrig varit någon stor grej för min del (för få konserter kanske?) så det kanske är där felet ligger? ;)

    Lyckades även klara av detta år inom Spotifyramen. Nu ser jag fram emot resten av 80-talet

    SvaraRadera
  3. Fiffi: Lustigt sammanträffande! I travel och Love song var ju de bästa låtarna tyckte jag. Nu för tiden håller jag vissa andra som bättre, Fear of gods tex.

    Konstigt med det försvunna meddelandet. Du kanske undermedvetet visste att kommentaren hörde hemma hos 1980-inlägget??

    SvaraRadera
  4. Sofia: hoppas att 80-talet ska vara till belåtenhet, och att det kommer finnas några skivor för dig att lyssna på... Både Bush och Cure lär ju återkomma, men också en hel del annat, nytt.

    SvaraRadera
  5. 17 seconds: a forest, play for today, titellåten mumma och Cures bästa skiva som håller än idag.
    Fear of gods + I travel mkt, mkt bra. Har också funderat om man ska skylla på Hynde ;)
    Håller med om Uggla - vad hände?
    Första Bowie skivan jag köpte som inte var en best-of. Gillar titellåten bäst.

    SvaraRadera
  6. Blev lite snabbt där, med mumma menar jag en perfekt skiva för ångestfyllda dagar.

    SvaraRadera
  7. filitch: jag fattade perfekt även utan din rättning! Play for today från liveplattan Paris är en höjdare, hoppas du hört den?

    Det är kul att vi har så lika musiksmak för dessa år, runt 1980. Jag undrar hur länge det ska hålla i sig, säkert en bra bit in på 80-talet, men sen kanske vi går olika vägar. Vi får se vad det lider.

    SvaraRadera
  8. Kanske vill jag bara måla musikhistorien nu, men efter att du inledde med John Lennons död såg jag hur hela 80-talet kunde ses som en reaktion på det och kanske även alla andra storheter som tog farväl på olika sätt. Ett årtionde där den glada musiken kändes så desperat glad - krystat nästan, och en växande motpool kom med en betydligt mer pessimistisk och deppig portion artister från United Kingdom framför allt.

    SvaraRadera
  9. Det är en intressant iakttagelse du gör Jimmy. Jag tror att du har nåt där. All rörelse inom musiken är motreaktion och reaktion, det böljar fram och tillbaka. Jag tror att musiken dog lite när Lennon sköts, och det är klart att någon motreaktion skapades då.

    SvaraRadera
  10. btw, varldens nast mest salda album (efter vilket?) slapptes detta ar och var en favorit under hogstadiet, basta laten var denna.

    SvaraRadera
  11. Frans: Ac/DC har aldrig stått särskilt högt på min lista, även om de är festliga att lyssna på ibland, på partaj tex.

    Enligt Wikipedia är detta top-5 most selling albums of all time:
    5. Meat Loaf - Bat out of hell (1977) 43M
    4. Whitney Houston m.fl. - The Bodyguard (1992) 44M
    3. AC/DC - Back in black (1980) 49M
    2. Pink Floyd - Dark side of the moon (1973) 50M
    1. Michael Jackson - Thriller (1982) 65-110M

    SvaraRadera
  12. Sa pink floyd har gatt om de senaste dagarna, formodligen efter ditt blogginlagg!

    SvaraRadera
  13. LOL, kanske det, kanske!

    SvaraRadera