onsdag 9 augusti 2017

Valerian and the City of a Thousand Planets (2017)


Åh vad jag hade velat gilla Valerian and the city of Thousand Planets. Jag fullkomligt älskar Bessons The Fith Element och det är i princip omöjligt att inte jämföra de två filmerna. Men tyvärr gör man Valerian en otjänst när man jämför med den gamla filmen. Valerian har inte en chans. Det största felet med Valerian är castingen. Ingen av de tre huvudkaraktärerna som spelas av Dane DeHaan, Cara Delevingne och Clive Owen är bra och om man jämför med Bruce Willis, Milla Jovovich och Gary Oldman blir det slakt likt Dothrakis mot Lannisters. Med en magnifik budget kan det inte vara pengar det handlar om... Väl?



Båda filmerna är "over the top" och då krävs otroligt starka personligheter för att sälja en dialog som annars faller platt. I The Fifth element funkar det full ut men i Valerian blir dialogen skrämmande dålig. Trots att Besson kämpade på och försökte finns det inte en enda scen mellan Valerian och Laureline som känns äkta. Allt de säger, speciellt Valerian, känns som försök till en "cool one-liner". Humorn i Valerian står inte upp på egna ben - ytterligare ett område där den slås på fingrarna jämfört med sin äldre kusin.

Det som funkar och är häftigt i Valerian är miljöerna. Damn, vilken sprittande fantasivärld som byggs upp. Allt från pärlfolkets Avatar-inspirerande värld till Alpha-stationen som tagen ur en Isaac Asimov-bok. Man skulle kanske ta och läsa om The caves of steel igen?



Den bästa sekvensen och häftigaste miljön var scenen på The Market en marknad ute i öknen med en miljon butiker i en virtuell värld. Det var också där vi såg svenske Ola Rapace i en liten men häftig roll. Han var solid, kanske filmens bästa insats! Några andra kända ansikten flimrade också förbi. Rutger Hauer har en cameo! Ethan Hawke spelar en Jack Sparrow-liknande hallick som jag inte kände igen förrän jag kände igen honom på rösten. Sen spelar Rhianna en kameleont som tvingas uppträda och annat mot betalning. Hon påminde mig om den blå divan men hon hade inte en chans mot sin föregångare, varken i performance eller känslan i magen när det går som det går.



Valerian är ett spektakel. Det är en osannolikt fantasieggande värld vi får möta, en rymdopera, en sci-fi-saga som tagen från femtiotalet filmad med dagens teknik och specialeffekter. Tyvärr gav filmen mig inte speciellt mycket och jag är inte sugen på att se om den. Det blir nog en omtitt på The Fifth Element istället.

Jag ger Valerian and the City of a Thousand Planets två "converters" av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Min korta revy på The Fifth Element.

Filmen sågs på filmspanarträffen i helgen som gick. Hoppa nu över och läs de övrigas texter:
Fiffis Filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
Jojjenito - om film
Movies-Noir
Har du inte sett den - Carl





Ola Rapace och Cara Delevingne



8 kommentarer:

  1. Du gillade Big Market? Jag hade väldigt svårt att greppa just den miljön och störde mig nog lite för mycket både på guiden och stereotypa turistparet. Själv tyckte jag nog att Alex beskrivning av Alpha vid själva inåkningen (som väl dock torde vara helt överflödig för våra agenter) var bäst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, ja lite väl mycket exposition där ja.

      Jag gillade inledningssekvensen med Alphas utveckling... men hade redan hunnit glömma den när jag skrev min text. Sekvensen med Space Oddity.

      Jo, tyckte Big Market var fantasieggande, den var som en "orgasm av lekfullhet". Luc Besson när han är som bäst. Var bad ass att se filmen leka med olika dimensioner och verklighet vs virtuell värld.

      Radera
  2. Ju mer jag läser av filmspanarnas texter desto mindre sugen blir jag att se filmen trots att jag varit ganska så pepp. Men ska erkänna att ju fler trailers jag sett desto tveksammare har jag blivit. Väntar nog till dvd

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror det kan vara ett klokt beslut... :-/

      Radera
  3. Det är klart man blir besviken om man förväntar sig en Plavalaguna-aria och får CGI-Rihanna. Förväntningar kan verkligen underminera upplevelsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är sant! Det är från ett gammal djungelordspråk! "När Fantomen har för höga förväntningar blir han besviken".

      Svårt dock att inte ha Det femte elementet som måttstock och grund för förväntningarna...

      Radera
  4. Ja, den blå divan är av en helt annan kaliber. Tror det kan vara henne som jag minns bäst från Det femte elementet när jag såg den på bio. Har för mig att jag fick gåshud. Och så Chris Tucker förstås. Tror bara jag sett den en gång faktiskt.

    Kan tycka att det är orättvist att jämföra Milla och Cara. Deras roillfigurer är så pass olika. Lite äpplen och päron. Fast med det sagt kan det hända att Milla hade funkade som en Laureline-figur också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dags att se om den låter det som! Jag blir sugen själv trots och då har jag ändå sett den flera gånger...

      Det jag jämför är skådespelarnas karisma/charm/utstrålning i rollerna de har i de två filmerna. Alla tre skådisar i Det femte elementet har mer av det än de tre motsvarigheterna i Valerian.

      Radera