lördag 1 april 2017

Saturday Night Fever (1977)


Jag vet inte riktigt vilka förväntningar jag hade på Saturday night fever men jag kan helt klart säga att de inte uppfylldes i alla fall. Jag visste att det inte var en musikal, men att det skulle vara ett drama och en ganska tidstypisk sjuttiotalsfilm om ett gäng fattiga ungdomar i ett av de fattigare kvarteren i Brooklyn hade jag inte koll på. Denna film påminner lite om Rocky från året före. Men istället för boxning är det discodans som man tävlar i här.

Schysste form
John Travolta har ändå en skön stil och en av filmens styrkor är alla scener där han dansar. Jag är ingen sång- och danskille själv, men jag tycker han är otroligt cool på dansgolvet. Något som han såklart visade "redan" i Pulp fiction (som jag såg långt före denna). Musiken är också riktigt najs. När jag växte upp skydde jag dock Bee Gees. Det var The Cure, Simple Minds och Pink Floyd för mig istället, men nu är Bee Gees låtar inbäddade i nostalgi och deras illmariga falsettröster är underbara! You should be dancing!!

Men som vanligt är karaktärerna och deras relationer viktigast för filmen. Och dessa aspekter blir starkare och starkare desto längre in i filmen vi kommer. Efter en ganska blek inledning tar dramat till slut ut sin rätt. Tony (Travolta) hyser större ambitioner och drömmar i livet än hans kompisar Bobby C, Joey och Double J och det smärtar för dem alla. Men mest berörd blir jag av de två tjejernas historier och öden. Annette (Donna Pescow) är den korta tjejen som är kär i Tony och som trots alla försök inte kan få honom intresserad. Hennes arc är den mest tragiska i filmen och det är lite svårt att skaka av sig hennes öde. Sen har vi den stroppiga Stephanie (Karen Lynn Gorney) som Tony svansar efter. Först är hon en kall "bitch", men sedan lär vi oss om baksidan av myntet och så var hennes öde nog så tragiskt det också. Damn, denna film var mer sober än jag anat.


Favoritlåtar: Stayin' alive, Night fever, You should be dancin' och Disco inferno. Idel kända låtar, jag är inte mer komplex än så då det gäller discodans!

Jag ger Saturday night fever tre livsdrömmar av fem möjliga.

Betyg: 3/5


Stephanie
Annette

4 kommentarer:

  1. Har bara sett en gång och den borde nog platsa för omtitt inte minst för den fantastiska muskien

    SvaraRadera
    Svar
    1. Musiken är störtskön men det är ändå dramat som är filmens styrka. Hinner du se om den inför onsdag tro?

      Radera
  2. Det var ett bra tag sen jag såg den, men minns att Travolta var minnesvärd (som du säger, på dansgolvet är han kung), musiken och känslan. Som film är den kanske inte strålande, men värd att se (och lyssna på).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ändå klart bättre än vad man kanske kunde väntat sig. Travolta är cool. :-)

      Radera