onsdag 27 april 2016

Ant-Man (2015)



Det är klart man vill se alla filmer från Marvel Cinematic Universe och därmed var Ant-man ett givet val. Jag var inte jättepepp inför denna film, men den hade överraskat lite på bloggarna. Det verkade som att vissa gillade den mer än vad jag väntat mig. Men det som oroade mig mest var att den verkade vara en renodlad komedi.

Marvel-filmerna är ju inte alla helt lika i tonen. Några få är ganska torrt allvarliga och seriösa superhjältefilmer som till exempel den första om Captain America. De flesta Marvel-filmerna är lyckligtvis actionkomedier. En viktig sak att tänka på är dock att världen som beskrivs och dess karaktärer ändå tas på fullt allvar, mitt bland alla skämten. Exempel på dessa är Iron man- och The Avengers-filmerna. Sen har vi på senare tid fått filmer som är mer fokuserade på humor och galenskaper.

Först kom Guardians of the galaxy och nu då Ant-man. Av dessa två skämtfilmer som leker med publikens tålamod att acceptera töntiga och "orealistiska" koncept gillade jag Guardians klar mer. Visst är mycket i Marvels filmer orealistiskt om man jämför med vår verklighet. Det jag menar med "orealistiska" koncept  är inom Marvel universumets ramar och logiska lagar.

När inte ens skaparna bakom Ant-man tar sina karaktärer på allvar blir jag inte lika engagerad som jag kanske borde blivit. Paul Rudd var lite för klämkäck och obekymrad för att jag skulle ta hans karaktär på allvar. Och Evangeline Lilly var ännu sämre. Jag satt hela filmen och väntade på att hennes karaktär skulle ta av sig peruken i en stor reveal eftersom hon så uppenbart hade en peruk på sig. Men det hände aldrig, det var tydligen så de ville hon skulle se ut. Michael Douglas som brukar vara så stabil var ganska blek och den stora skurken (den skallige från House of cards S1) var inte det minsta karismatisk. När han försvann in i sin gula dräkt blev han helt ointressant.

Men ändå, det är något speciellt med denna värld som Marvel håller på att bygga på och det är svårt att inte bli åtminstone vagt underhållen. Den bästa scenen var typiskt nog den där den enda från The Avengers vi fick se i denna film dök upp. Och då var det till och med den minst intressante Avengern, Falcon. Att hans scen blev den bästa säger något om nivån på denna film jämfört med de övriga. Den andra scenen jag måste lyfta var givetvis när iPhonen började spela Plainsong från The Cure's album Disintegration. Mycket rolig scen. Suveränt album för övrigt också.

Jag ger Ant-man två små, små gubbar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

10 kommentarer:

  1. Jag var blev nog relativt positivt överraskad eftersom jag såg den innan hajpen kom igång (och bidrog därmed till hajpen, förstås ;) Men visst är det en minor Marvel med både trista etniska och genusmässiga stereotyper.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, ja du är kanske en av de där onda bloggarna som ledde mig i förväntningsfördärvet! :-D

      Kul för stunden men redan någon dag efter den sågs var den väck. Som myran som passerar över stigen kan vara lustig för en kort stund men sedan inte har någon större impact på livet därefter.

      Har rättat felstavningar och förtydligat visa delar av texten.

      Snart Valborg. Då ska det supas till ordentligt! ;-)

      Radera
  2. Jaha, jag får väl till viss ta på mig ansvarat på hajpen. ;) Synd att den inte funkade fullt ut för dig. När jag såg den i somras på bio hade jag hur kul som helst, betydligt roligare än under Guardians... Så här tycker vi tvärtom.

    Jag tror t.o.m. jag utnämnde Ant-Man till den näst bästa MCU-filmen efter Winter Soldier.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Waaaaat? Näst bästa MCU-filmen. Nej du måste skoja. Eller så har du rökt något konstigt... ;-)

      Ja, jag får väl skylla lite på dig då. Om du insisterar! :-D

      Radera
  3. Har bara sett den en gång men jag var nöjd då de trots allt lyckats knåpat ihop en helt ok film om en ganska ointressant Marvelhjälte som trots allt hängt med redan från starten i serietidningsvärlden. Disintregation härlig skiva och Plainsong visade sig funka ovanligt bra som actionlåt.
    DD nästa? Avsevärt mörkare och mer realistiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ju ingen som helst koll på serietidningsvärlden då det gäller Marvel. Men som film var denna "minor Marvel Cinematic Universe" i dubbel betydelse för mig. Allt för klämkäck humor.

      DD? Menar du DareDevil? Serien? Den har jag inte sett och den ligger ganska långt ner i listan.

      Däremot vill jag såklart se den senaste X-Men filmen Deadpool... Den är osedd än sålänge (precis som The Wolverine).

      På tal om tidningarna. Vilken serie ska jag ta mig an om jag vill läsa om huvudstoryn? Sånt som The Avengers- och Captain America-filmerna handlar om?

      Radera
  4. DD = Daredevil
    Oj Henke vilken svår fråga. Det är nog omöjligt då man inte har någon huvudstory utan bara pumpar ut serietidningar - värre är att man hela tiden rebootar och gör om.
    Filmerna baseras till viss mån på storys i serietidningar senaste Civil war gjordes i serieform för ett antal år sedan men det är bara iden man förvaltat inte storyn - vilket vore stört omöjligt.
    Om man som serietidningsnovis skulle vilja kolla upp lite serier råder jag att man istället plockar russinen ur kakan och läser storys som står lite på egna ben.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok, fair enough. Kan du rekommendera tre storys som står på egna ben? Gärna mörka och episka...

      Radera
  5. Ok Henke här kommer en del tips och då du bor i kungliga huvudstaden har du tillgång till serieteket som ligger i kulturhuset en ypperlig institution.

    Joss Whedon har skrivit en X-men serie Anstonishing X-men nr 1-25 jag håller den som en av de bättre serierna om X-men. Kan kanske vara lite rörig för en försteläsare men då jag vet hur mkt du gillar Whedon ville jag tipsa om den.

    Vill du ha mörka serier som står på egna ben finns alltid Gart Ennis: The Boys och Preacher båda präglas av en svart humor men de kan av en del säkert upplevas som lite pladdriga och larviga.

    Ennis har även skrivit en oöverträffad Punishersvit som står helt på egna ben en av mina absoluta favoritserier.

    Snyders Batmansvit är också mycket bra starta med The Court of owls gränsar nästan till skräck

    Alan Moores The Watchmen rekommenderar jag - klart bättre än filmen.

    Hoppas något faller herrn i smaken det finns mer men jag tyckte nog att det räckte för stunden.
    Trevlig helg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar och bockar för listan. Får se om jag plockar upp någon eller några av dem. Har blivit lite mer intresserad av detta format efter att jag gett mig in på en återupptäckt och nostalgisk tripp i Modesty Blaises fantastiska värld.

      Trevlig helg tillbaka!

      Radera