onsdag 29 april 2015

Joe (2013)


Denna film var ganska hajpad i vissa kretsar. Bland annat hade jag hört om den i Filmspotting. En och annan filmnörd jämförde den med "Mud". Nic Cage spelar en tuffing som försöker hålla sig kvar på vagnen och leva ett laglydigt liv. Han bor i Texas och kör ett litet företag inom skogsavverkning där han tar in dagavlönade mexikanare för jobbet.

Filmens andra huvudkaraktär Gary är en pojke på ca 15 år. Han har en alkoholiserad far, en hobo, en sönderknarkad mamma och utvecklingsstörd syster. Gary spelas av den mycket kapable Tye Sheridan som vi tidigare imponerats av i "The tree of life" och tidigare nämnda "Mud".


Jag kunde inte komma ifrån att jämföra "Joe" med "Mud". Vet inte om det är rättvist då en film borde bedömas på sina egna meriter, men nu blev det så denna gång. "Joe" är lite mindre bra i alla avseenden...

Matthew McConaughey är bättre än Nicholas Cage i huvudrollen, ja till och med klart bättre. Miljön är mer intressant i "Mud". Jag gillar floden och livet runt den. Stämningen är klart bättre i "Mud" som har en liten men ack så märkbar lyrisk och magisk komponent i sig. Handlingen är också starkare i "Mud". Visst är karaktärerna ganska intressanta i "Joe" men i slutändan brydde jag mig inte så mycket om den elaka pappan och alla hans illdåd.

Nu kan tilläggas att "Joe" helt klart är en bra film, framför allt har den en stark avslutning när äntligen något händer. Jag väntade hela filmen på att Nick Cages karaktär skulle visa sitt rätta jag. De teasade ju med vilken bad ass han skulle vara hela filmen igenom.


En intressant detalj är att Gary Poulter som spelade uteliggarpappan Wade var en uteliggare i verkligheten, dvs en amatörskådespelare. Han är bra i rollen som ett as, och det är faktiskt svårt att avgöra vad som är skådespeleri eller ej. Sorgligt nog dog han kort tid efter filmen spelats in. Han blev 53 år gammal.

"Joe" är en långsam och eftertänksam film. Den passar bra för er som gillar drama som utspelar sig i "white trash"-miljöer.

Jag ger "Joe" tre elaka pappor av fem möjliga.

Betyg: 3/5

måndag 27 april 2015

Avengers: Age of Ultron (2015)



Hawkeye: If you step out that door, you're an Avenger.

Under den senaste tiden har många biovisningar hos SF blivit förstörda av ett eller annat störmoment, men denna visning av "Avengers: Age of Ultron" var sannerligen inte en av dem. Det började med att jag och Mr Magic strålade samman för en fika. Vi hade inte setts på lång tid och det var extremt najs att ses igen och snacka gamla minnen från Skövde-tiden. Vi hann nämna kopieringsmaskinen, skivmässor på Valand, bootlegs och Paul McCartney-konserter från 70-talet med risigt ljud.

Väl inne i salongen slog vi oss ner på våra plus-platser i mitten av salongen. Även om en hel del folk fipplade med ljusstarka mobiler före filmen var det perfekt uppförande under hela filmvisningen. Ingen som lyste med mobilerna, endast någon enstaka ringsignal, inget ursinnigt smaskande av grannen, inga störande ungdomsgäng som egentligen inte ville se filmen. Istället var det en publik som levde sig med i filmen och både skratt, jubel och applåder rullade genom salongen. Det var en underbar visning. Ibland är film faktiskt bättre på bio!


Själv underhålls jag under hela filmens långa löptid. Wow, det var en riktigt skön matinékänsla som infann sig. Ett filmäventyr med lika mängd action, humor, sköna relationer i "gänget" och lite hjärta och smärta. Javisst, det blev till och med lite dammigt i salongen där mot slutet. Jag är en pussy nu för tiden. Men samtidigt som jag njöt under filmens gång kan jag nu i efterhand ändå tycka att denna film var snäppet svagare än den första filmen, The Avengers.


Det finns några tydliga svagheter med denna film. Inledningsscenen, dvs anfallet mot borgen, är för snabbt klippt. Det blir bättre senare i filmen men denna actionscen lider av att man inte hänger med och förstår var alla befinner sig.

Sen gillar jag inte alls huvudmotståndaren Ultron. Jag vill ha en ond person eller väsen som fiende, inte en AI-maskin gjord av Tony Stark. Det blir inte samma "feeling" med detta missfoster liksom. Hoppas att skurken i trean blir den där grova killen med problem med hyn som de teasat med några gånger nu. Vissa fajtscener, speciellt scenen då Iron Man slåss med Hulken är för långa, och till sist är det lite väl töntigt att de i slutet måste rädda alla i staden till varje pris även om alla människor på Jorden då riskeras. Crazy. Lite med allvar skulle väl inte skada? Det är väl helyllekillen Captain Amreicas personlighet som kommer fram där antar jag.


Men jag gillar en hel del också. Känslan i filmen är skön och det har vi givetvis filmens regissör och manusförfattare Joss Whedon att tack för. Jag gillar smågnabbet i gänget även om det kanske inte riktigt nådde upp till ettans nivå. Men det kan också bero på att jag inte hann med att ta in all dialog. Jag är redan riktigt sugen på att se om filmen och kunna fokusera mer på dialogen.

Filmens styrka är de långsamma scenerna där man får se karaktärerna lite mer. Av de nya figurerna hade jag svårt med Quicksilver, kände mig tveksam till The Vision men älskade Scarlet Witch. Jag gillar häxor med eldbollar i händerna helt enkelt!


Dialogen var typisk Joss. Jag gillar ju den väldigt mycket och jag skrattade högt flera gånger. Som tex när Hawkeyes fru bad Tony Stark att fixa hennes traktor. Han går in i ladan och utbrister "Hello, my dear" och kameran zoomar in på en traktor av märket "John Deere". Lustigt. Det funkar inte lika bra i textform misstänker jag nu.


Sen gjorde Joss en riktigt najs mind fuck på oss Firefly/Serenity-fans också. Tidigt i filmen säger någon "You didn't see that coming." Då blinkade jag och Mr Magic mot varandra och log. Det måste ju varit en hälsning till oss då Malcolm Reynolds säger något liknande i Serenity i en ikonisk scen. Det är ett sådant typ av uttalande som skrivs på t-shirts så blinkningen till Serenity är given. Meta och jag gillar det.

Men senare i filmen i en scen där Quicksilver räddar livet på Hawkeye sägs samma sak igen! Då förstår jag att den första sägningen är dubbeltydig, både en set-up för slutet av denna film och en blinkning till de gamla fansen. Det var en liten, liten detalj bland all underfundig dialog men jag gillar denna typ av lek med oss i publiken.


Enligt insatta källor snackas det redan om en fjärde Avengers med tillnamnet Civil War.... Vad det en intro till det vi fick se i slutet av denna film? Alla drog iväg... Tony Stark börjar löpa amok? Kanske. Den som väntar får se. Ok, jag gillar denna franchise. Det blir bättre och bättre desto fler filmer som adderas. Hela rymden spänns upp så att säga.


Efter visningen igår kändes det som att den svaga skurken skulle dra ner betyget en del men efter en natts sömn känns filmen klart bättre igen. Så jag ger "Avengers: Age of Ultron" fyra vänner av fem.

Betyg: 4/5


Sofia och Jojje skriver också om filmen idag. Drar de iväg åt egna håll, eller håller de ihop teamet?
Rörliga bilder och tryckta ord
Jojjenito

Fler som har pratat eller skrivit om filmen:
Den perfekta filmen (pod)
Flmr
Fiffis Filmtajm

lördag 25 april 2015

Top 10 films of 2014



Uppdatering 14:e juli 2015: De två filmerna, Under the skin och Blue ruin, som hade premiär 2013 flyttas över till 2013-listan. De nya reglerna gäller nu. In kom Calvary och Cold in July.


Originalinlägget:
Sådärja. Nu kände jag mig redo att sammanfatta filmåret 2014 med en topplista. Det finns alltid en miljon fler filmer att se, men någonstans måste man dra ett streck och börja sammanfatta. Eller hur, kopi? Utan en topplista, bara kaos. Om senare en eller annan film från året är bra nog att slå sig in på listan är det ju bara att uppdatera listan. No problemo.

Några listor har redan kommit ut bland bloggarna. Plox-Jonas stod för ett förträfflig liten lista om tre paragrafer, eller kategorier, som ligger till grund för om en film kommer upp på topplistan. Jag gillade stilen och adderade genast en fjärde paragraf. Ursprungligt betyg är inte så viktigt, mer en känsla runt filmerna. Detta utreds på ett bra sätt av de fyra §-kriterierna.

Vilka äro kriterierna? §1 handlar om upplevelsen när filmen sågs. En film som tar mig tillbaka i tiden till när jag var liten och den tid då de flesta filmer på bio var magiskt underbara uppenbarelser måste komma med. §2 är min egen som jag adderat. Hur har filmen förädlats i mitt huvud sedan jag såg den? Känns den bättre, större, mer magisk? Eller har den tappat i styrka och börjat "fäjda" iväg? §3 är hur stort suget att se om filmen är. Visst det finns enstaka filmer som är super-duper men som absolut inte bör ses om, men hur många är de egentligen? Nej, jag vill ofta se om de filmerna som gjort starkast intryck på mig under året. Den sista, §4, som Jonas tog upp är inte lika viktig för mig men den finns där i bakhuvudet någonstans ändå. Det är hur gärna man vill ha filmen på blu-ray hemma i bokhyllan. Det är klart att det är kul att samla på sig de bästa av de bästa.

Filmerna från 2014. Ett mustigt år må jag säga De tre filmerna i toppen stack ut över den stora massan. Jag hade närmare tjugo filmer när jag gjorde den första utgallringen. Men bara tio får plats och det var en hård fajt om de sista plasterna. Jag listar mina bubblare också i en vag rankning.

Nu har jag tio filmer på min topplista och jag är jättenöjd med min lista. Strecket i sanden är draget. Jag känner mig färdig och listan har mycket Henkeness.

Ok, nog med tjafset. Här kommer listan!

Topp 10 filmer från 2014


10. Calvary


Finstämt brittiskt om en präst som våndas inför kommande söndag. Mycket vassa skådespelarinsatser.


9. Cold in July


Modern western från amerikanska södern. Cool film med tuffa gubbar som gör våld.


8. The one I love


Filmen som slog ut de tre fyra starka kandidaterna som bubblar just utanför listan vann på sin originalitet. Jag älskar dessa lågmälda idédrivna sci-fi-filmerna. Den är underhållande, spännande och tankeväckande. Beviset att det inte behövs en stor budget för att göra intressanta filmer. En bra idé räcker långt. Se upp, Charlie Kaufman och Spike Jones!


7. Wild


Flera av filmerna på årets topplista känns som väldigt personliga för mig. Att detta är en BOATS störde mig icke! Undantaget som bekräftade regeln. Jag har aldrig befunnit mig i de situationer Cheryl upplevt, men jag kunde ändå på ett underligt sätt relatera till henne väldigt väl. En film som var som starkast just efter jag sett den. Svagt dalande, men ändå ett så kärt minne att den fick en plats på listan.


6. Gone girl


Det är aldrig fel med en maffig thriller från mästaren David Fincher. Denna film bygger på en roman som verkar vara mycket intressant. Resultatet blev lockande, pockande, stämningsfullt, oroväckande, satir och spänning. Till det en mycket välgenomtänkt rollbesättning. Jag njöt till fulla muggar.


5. 20.000 days on earth 


Jag brukar inte ha med dokumentärer så ofta på mina topplistor. Visst de är välkomna men de slår sig sällan in helt enkelt. Med en av de starkaste visningarna på bio för året kommer denna dock med bred marginal in. Denna film säljs in som en dokumentär, men det är egentligen inte det. Det är ett konstprojekt tror jag. En installation, en meditation, en filosofilektion.


4. The skeleton twins


Ytterligare en film från Malmö. En film som gick under huden på mig. Tvillingparet som båda hade problem spelas lysande av Kristen Wiig och Bill Hader. Understatement och behärskade skådespelarinsatser gör att de livligare scenerna exploderar i sinnet. Inte minst den underbara försoningsdansen. "Baby, we can make if we're heart to heart."


3. The disappearance of Eleanor Rigby: Them


Filmen som bevisade att filmfestivalen fortfarande kan erbjuda superfilmer som annars hade varit svåra att få se på bio. Den rödhåriga är spektakulärt bra i denna version av filmen. De två singelperspektiven har slagits ihop och jag gillar't. Jag har inte sett de två fristående filmerna än men suget är stort att se dem.


2. Interstellar


Matthew McConaughey och den rödhåriga är suveräna i Nolans mästerliga rymdopera. Men det var framför allt känslan jag fick när jag såg filmen som gjorde det för mig. Som att resa tillbaka till tiden då jag som liten pôjk såg film med stora ögon. Vilken magi. Vilken svindlande förundran.


1. Boyhood


Ett unikt filmprojekt som talade rakt in i hjärtat på mig. En fantastisk filmupplevelse och en film som bara växer i huvudet desto mer jag tänker på den. Det briljanta är att filmen endast fokuserar på det vardagliga i pojkens uppväxt. Det vi alla känner igen och har upplevt. Som åskådare blir man mer och mer indragen i historien och helt plötsligt kommer en scen som går rakt in i ens innersta. Olika scener beroende på de olika åskådarnas egna liv. Filmen blir inte fullständig förrän den "konsumeras" av åskådaren och då blandas med åskådarens minnen. En mycket fascinerande film. Ett unikum.


Mina bubblare är:

Helt utanför listan... Vissa är jättebra och i princip listvärdiga, vissa gillade jag inte alls; Nightcrawler, The Grand Budapest Hotel, The imitation game, Foxcatcher, Guardians of the Galaxy, The Lego Movie, American sniper, Birdman, Predestination, A most wanted man, Edge of tomorrow, Godzilla...


Årets sämsta film? Det var svårt att välja mellan Northern soul och Medicinen. Båda usla på sina egna sätt.

Årets största besvikelse? Givetvis var Peter Jacksons trötta avslutning på hobbit-trilogin den största besvikelsen... Eller var det Kevin Smiths förräderi med Tusk?


Här kommer jag samla länkar till alla topplistor för 2014 som jag känner till. Redan nu har följande lagt ut sina listor:
Fiffis Filmtajm
Movies-Noir
Plox
Har du inte sett den-Carl
Den perfekta filmen-Niklas
Jojjenito
Flmr

fredag 24 april 2015

Decennier - omstart inför 2000-talet



Hallå alla vänner. Nu är det dags för den sista decenniermånaden i mitt och Movie-Noir's Decennierprojek!. Under maj månad kommer vi fortsätta att se filmer som vi velat se länge men som missats. Nu gäller det åren 2000-2009. Sedan är det fini.

Jag startade min blogg under våren 2010. Efter bloggen föddes har jag varit lite duktigare på att se de filmer jag har varit sugen på så det känns helt naturligt för mig att avsluta efter Decennier the '00s.

Jag kommer under maj månad fortsätta mina utforskningar av Studio Ghibli-filmer, jag kommer bli nedblodad av ännu en zombiefilm och fortsätta beta av filmer från regissörer som jag gärna vill se det mesta av. Till det blir det både romantiska filmer, mattesnillen, komedi och spänning.

Som vanligt kör jag, Christian och vice-sheriffen Jojje en gemensam film varje fredag. Maj innehåller fem fredagar:

Fredagen den 1:a maj blir det en lång och innerlig historia från Taiwan med filmen "Yi yi" (2000)
Fredagen den 8:e maj blir det häftigt värre med den asiatiska rökaren "Ong-bak" (2003)
Fredagen den 15:e maj upplever vi en väldigt lång förlovning med filmen "Un long dimanche de fiançailles" (2004)
Fredagen den 22:a maj undrar vi om han är galen när vi ser sci-fi-filmen "The man from Earth" (2007)
Vi avslutar de gemensamma filmerna fredagen den 29:e maj med japanaren "Still walking" (2008)

Hur många filmer kommer jag kunna klämma in? Kommer jag över de tjugo? Spänningen är sannerligen olidlig, eller hur? Häng med så får du se...

Idag publicerar Christian också ett introduktionsinlägg inför den kommande månaden. Känner han redan av separationsångesten? Kolla in hans inlägg här.

onsdag 22 april 2015

The Hunted (2003)


På fredag kommer introduktionsinlägget inför allra sista månaden i mitt och Movies-Noir's Decennier-projekt. I kommande månad, maj 2015, ska vi behandla decenniet åren 2000 till och med 2009. Som en liten uppvärmning inför det kommer här en film från den tidsperioden men filmen är inte med i projektet då den inte uppfyllde kriterierna.

Ok, vad har vi här då? "The hunted" med en jagad Benicio Del Toro och en ärrad veteran som jagar i Tommy Lee Jones. Nästan som i filmen "Jagad" alltså. Men denna gång är det inte en oskyldig läkare som jagas utan en mördarmaskin som löper amok. Del Toro spelar elitsoldaten Aaron Hallam som utbildats i dödandets ädla konst av självaste bad assen L. T. Bonham som spelas av tillika bad assen Tommy Lee Jones.


Inledningen av filmen var mycket lovande och jag gillade speciellt scenerna i skogen, både med vargen och första söket efter Hallam. Men sen är det faktiskt bara samma sak om och om igen hela filmen igenom. Det är anmärkningsvärt hur snabbt filmen blev repetitiv. Hallam jagas, åker fast, flyr, jagas, fångas in, slagsmål, flyr, jagas. Slut.

William Friedkin har regisserat. Det är ett välkänt namn, men för mig betyder det namnet inte så mycket. Stabila Connie Nielsen spelar FBI-agenten som tar hjälp av Bonham i jakten på mördaren, men hon försvinner lite bland alla machomän. Detta är en manlig film, helt enkelt.

Filmen som duger alldeles utmärkt för stunden om du vill ha lite bra producerad actionthriller med män som flexar sin muskler och kämpar mot varandra till döden. Men det dröjer inte länge efter eftertexterna rullat klart tills du glömt filmen. Det gör att betyget blir självklart. Jag ger "The hunted" två experter av fem möjliga.

Betyg: 2/5


måndag 20 april 2015

Ultimata årsbästalistan 2004


Ibland skrivs det topplistor över filmer från ett givet år. Ibland är vi några stycken som bloggar om dessa listor samma dag. Och då brukar jag sammanställa en ackumulerad ultimat årsbästalista för året. Häpp. Denna gång gäller det filmåret 2004 och vi har slagit deltagarrekord igen. Hela elva bloggare!

De elva som stod upp för den självklara rätten för sin egen åsikt i denna lek med tycke och smak var; Sofia, Fiffi, Cecilia, Johan, Jojje, David, Steffo, Christian, Magnus, Gustav och undertecknad.


2004 var ett mycket spännande och mångfacetterat filmår och dess bredd har gjort att listorna sett väldigt olika ut. Till slut var det ändå en av de i filmnördskretsar mest kända filmerna som gick vinnande i sammanräkningen.

Låt oss kolla in listan!

1. Eternal sunshine of the spotless mind (Gondry) 42 poäng (fem listor, tre förstaplaceringar)
2. Collateral (Mann) 40 poäng (sex listor, två förstaplaceringar)
3. Million dollar baby (Eastwood) 30 poäng (fyra listor, en förstaplacering)
4. Der Untergang (Hirschbiegel) 30 poäng (fyra listor, två andraplaceringar)
5. Before sunset (Linklater) 22 poäng (tre listor, en andraplacering)
6. Hotel Rwanda (George) 20 poäng (fyra listor, en tredjeplacering)
7. Dawn of the dead (Snyder) 20 poäng (tre listor, en förstaplacering)
8. Kill Bill, vol 2 (Tarantino) 17 poäng (tre listor, en förstaplacering)
9. The Bourne Supremacy (Greengrass) 16 poäng (tre listor, två fjärdeplaceringar)
10. Fyra nyanser av brunt (Alfredson) 16 poäng (två listor, en förstaplacering)

Listan skapad den 19:e april 2015.

Lite extrainfo och omnämnanden: Totalt sett var 62 filmer från 2004 omnämnda på de elva listorna. Två filmer erhöll en förstaplats på en lista vardera men kom inte med på någon annan lista och missade därmed topp 10; The machinist samt Survive style 5+. Fem filmer var med på hela tre listor vardera men deras totalsumma räckte ändå inte upp på topp 10; En långvarig förlovning, Sideways, Saw, Shaun of the dead samt The aviator.

Här är listan av alla nämnda filmer i rangordning efter summan av poäng de skrapade ihop; Lemony Snicket's a series of unfortunate events (2 listor), Eurotrip (2), Un long dimanche de fiançailles (3), Bin-jip (2), The Life Aquatic with Steve Zissou (2), Sideways (3), Saw (3), Det levande slottet (2), The Village (2), Shaun of the dead (3), Hellboy (2), The aviator (3), The butterfly effect (2), The machinist, Survive style 5+, Harry Potter and the prisoner of Azkaban (2), Vera Drake, Closer, Man on fire, Barnen som inte fanns, The incredibles (2), Polarexpressen, Crash, Brotherhood of war - Taegukgi, Along came Polly, Team America: World police, De feta åren är förbi, Van Helsing, The Assassination of Richard Nixon (2), Shrek 2, Armbryterskan från Ensamheten, The Consequences of Love, Anchorman: The legend of Ron Burgundy, Dear Frankie, The phantom of the opera, A moment to remember, Masjävlar (2), Garden State, Dandelion, The punisher, The notebook, Dodgeball, 2046, Innocence, Diarios de motocicleta, Se mig (Comme une image), Farenheit 9/11, Day after tomorrow, Starsky & Hutch, The grudge, Kung fu hustle.

Länk till andra Ultimata Årsbästalistor finner du här.
Beskrivning av poängberäkningen och hur jag avgör placering finner du i inledningen av den första UÅBL, länk här.
















söndag 19 april 2015

St. Vincent (2014)


"St. Vincent" verkade vara en spännande film. Det är en dramakomedi med favoriten Bill Murray! Men först, usch vad gammal och skröplig han ser ut i denna film, den gode Bill. Visst han spelar en gammal och skröplig man, men kan det bara vara smink?

Filmen handlar om en vresig gamling som får nya grannar då en ensamstående mamma och hennes son flyttar in i huset bredvid. Setuppen är inte speciellt originell. Filmen puttrar på i lugnt tempo. Den är lite smårolig och "quirky". Relationen mellan Vincent och pojken Oliver är gullig. Filmen påminner mer och mer om Nick Hornby's "About a boy". Jag finner filmen ganska ordinär. Den ensamma mamman, barnet och grannen som är butter men kanske har en mjuk sida därinne någonstans... Really? Var det inte mer?


Jo. Det var det. Precis när jag började bli uttråkad och hade börjat flacka med blicken efter mobiltelefonen och insta-appen kommer Scenen med stor S och hela filmen vände på en femöring. Wow, det är ju inte en komedi detta. Detta är en sober film som är otroligt sorglig och hjärtskärande. Dammigt i rummet, Jojje. Indeed. Fan, dammigt värre, till och med hulkande.

Nu när jag pratar upp filmen gör jag den säkert en otjänst. Den avnjutes bäst ospoilad, men samtidigt är det svårt att tipsa om filmen utan att ge någon bild av vad den är. Jag känner nog att den har en del kvar till de riktigt höga betygen, men samtidigt är filmen mer lik en film som "Short term 12" i feelingen än redan nämnda "About a boy" och för de av er som sett "Short term 12" vet att det är en otroligt bra film. Och nej, "St. Vincent" är inte lika bra, det känns bara liknande i känsloregistret när jag ser filmerna.

Bill Murray är helt ok, Melissa McCarthy spelar en "vanlig" roll, Chis O'Dowd är som vanligt super och Naomi Watts är fruktansvärt dålig i denna film. Regissören är en ny bekantskap, Theodore Melfi. Regin är sådär. Men som helhet funkade filmen väldigt bra. Ändå.


"St. Vincent" handlar om att bli gammal och försöka rädda sig själv i en kamp som inte går att vinna. Det enda vi kan göra är att försöka stå ut medan vi förlorar.

Jag ger "St. Vincent" tre gamla mäns som stretar emot av fem möjliga.

Betyg: 3/5

PS, Melissa McCarthy var nedtonad och sansad. Ingen fara, ni kan vara lugna!