fredag 15 maj 2015

Un long dimanche de fiançailles (2004)


Alternativa titlar: En långvarig förlovning, A very long engagement


Dagens gemensamma Decennier-film är den där filmen som Audrey Tautou gjorde efter Amelie. Först trodde jag att det var den första filmen efter hennes stora genombrott men interwebben kan berätta att hon gjorde en hel massa filmer mellan 2001 och 2004. Ok, men detta var i alla fall den första filmen med henne som jag kändes vid efter Amelie. Jag älskade Amelie-filmen så mycket att jag inte ens ville se denna när den kom ut. Inget skulle kunna matcha storheten i den förra.

Nu föreslogs filmen av min Decennier-broder och tiden var uppenbarligen inne för att ge den en chans. Intressant nog är filmen regisserad av samme regissör som stod bakom Amelie, Jean-Pierre Jeunet. Han kommer jag för alltid har ett problem med efter att han slaktat sista akten i Alien 4.


Ok, detta är ett episkt och smäktande historiskt romantiskt drama som utspelas under tiden runt första världskriget. Usch, bara där har filmen mer eller mindre tappat mig. Det är väl inte en BOATS men det kunde fasen lika gärna adderats också. Jag var misstänksam från ruta ett.

Filmiskt påminner den lite om Amelie-filmen i färger och feeling. Däremot är denna inte "quirky" utan episk som sagt. Inga applåder från mig. Handling är inte det viktigaste brukar jag tycka. Här är däremot handlingen allt. Det är en superinvecklad mysteriefilm visar det sig. Den var så rörig att jag inte hängde med bland alla franska bönder, bagare, snickare och allt vad de var. Swosh. Vem gjorde vad flög över huvudet på mig. Jag tror att storyn kanske såg bättre ut på papper än hur det blev på filmduken. Jeunet gjorde det inte direkt lättare med den ryckiga berättartekniken. Hoppade de inte fram och tillbaka i tiden en himla massa också?


Krigsscener. Damn, jag gillar inte första världskriget på film. Är inte supersvag för WWII heller. Jag ser hellre mer moderna krig eller konflikter på film. Ok,det var vidrigt i skyttegravarna. Seså, finns det några andra öppna dörrar att slå in? Den "djupa" insikten att krig är hemskt är lika utmanande som att kasta pil på en laduvägg från fem meters håll, om ni förstår min liknelse?


Men bitterljuv romantik då? Det brukar ju Henke-gubben gilla? Jovisst, men uppenbarligen inte i alla tappningar. Men vänta ni till senare i Decennier... Nåväl, jag satt i alla fall lydigt kvar och såg hela filmen. Den är ju bra gjord rent tekniskt så jag hade inte en supertråkig stund. Men desto närmare slutet jag kom desto mer såg jag fram emot slutscenen och den blev till syvende och sist en stor besvikelse. Som en pyspunka. Var det inte mer?


Skådespeleriet då? Audrey Tautou av adekvat men långt från hennes paradroll i Amelie. En udda fågel i sammanhanget var Jodie Foster. Vad gjorde hon där mitt i en superfransk film? Istället vaknade jag till lite när Marion Cotillard dök upp i en liten roll. Hon var vederkvickande och filmens behållning.

Jag ger En långvarig förlovning två återseenden av fem möjliga.

Betyg: 2/5

När det handlar om gemensamma filmer har ni som vanligt tre perspektiv av filmen att njuta av. Vad tyckte Christian och vice-sheriffen Jojje? Var förlovningen för lång?
Christian
Jojje

6 kommentarer:

  1. Där ser man... Jag hade nog satsat på att bitterljuv romantik och Audrey skulle vinna över Henke-gubben på sin sida. Men med Amelie och krigsscener verkar filmen ha fått kämpa i rejäl motvind.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan inte ens riktigt förstå hur folk kan gilla filmen. Galet.

      Jag kan förstå varför folk gillar eller inte gillar Amelie, men denna film är tyst när jag försöker kommunicera med den.

      Radera
  2. Detta var ett mycket bra val av mig ;) Jag fick något lite annat än jag hade väntat mig. Just mysteriet var en stor behållning och jag tyckte det blev trevligt att följa utvecklingen.

    Var inte så förtjust i Amelie, men borde nog se om den. Denna är dock klart bättre i mina ögon. Åtminstone tills jag sett om Amelie. Var inte så förtjust i quirkyheten i den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Schysste val! Jag är enig. Och kanske den bästa av alla gemensamma! Vem vet (jag har inte sett dem alla än)...

      Klart du ska se om Amelie när du känner så. Jag har själv inte sett om den och det vore lite intressant att se om den är lika bra vid en omtitt (i mina ögon).

      Radera
  3. Sofia gjorde mig igår uppmärksam på att du inte är så förtjust i filmer som utspelas under första världskriget. Jaha, sa jag, det visste jag inte, och det trots att jag hade läst den här texten. Nu läser jag den igen och det står ju rakt upp och ner "Damn, jag gillar inte första världskriget på film".

    Det där att den är bra gjord rent tekniskt gjorde att jag gillade filmen ganska mycket tror jag.

    Jag tror det var tur för dig att du missade filmspanarfilmen igår. Tror inte det hade varit din kopp te. Men man vet ju aldrig...



    SvaraRadera
    Svar
    1. The water diviner visades på en medlemsvisning på Filmfestivalen nyligen. Var inte sugen på den så jag hörde inte ens av mig till er andra med medlemskort.

      Jag har märkt att jag blivit mer och mer intresserad av filmens handling och feeling över hur tekniskt fulländad den är, även om en kombination är att föredra.

      Radera