lördag 20 september 2014

The Maze Runner (2014)



Note: She's the last one. Ever.

Var det Harry Potter som drog igång vågen av YA-filmserier? YA undrar du kanske? "Young adults" som konsumentgruppen kallas i USA. Eller har YA-filmer varit stora före det men jag har bara missat allt? Annars så tog väl Twilight vid efter HP. Och därefter fick vi Hungerspelen. Nu kommer ännu en filmserie som riktar sig till finniga och hormonstinna tonårskillar och tuggummituggande och pojkbandsskrikande tonårstjejer. Den nya filmen/serien heter The Maze runner.

Jag och en drös av mina filmbloggarkompisar såg en förhandsvisning av filmen ner på Malmö Filmdagar. Inför filmvisningen var alla besökare tvungna att skriva på ett papper om att man inte fick blogga, twittra eller prata om filmen före dess premiär. Filmen hade premiär i Sverige igår så nu antar jag att det är fritt fram. Tilläggas kan är att jag inte har läst böckerna i denna saga och jag bedömer därmed filmen helt dess egna kvalitéer. Jag hade inte ens koll på filmen från sociala medier eller via andra filmnyhetskanaler. Jag var lika blank när jag gick in till filmen som killarna var som vaknade upp i buren på färden upp...


The maze runner handlar om hur ungdomar, mestadels tonårspojkar skickas in i ett utrymme stort som en liten skog med en mur runt som egentligen är en mekanisk labyrint som kan konfigurera om sig a la kuben från Cube. När de anländer till gläntan har de alla tappat minnet och ingen vet varför de fångats där inne. När vår huvudperson och hjälte Thomas anländer börjar saker och ting hända och ganska snart börjar killarna förstå att de måste springa igenom den omgivande labyrinten och ta sig ut för annars kommer alla dödens dö.


Huvudrollen spelas av Dylan O'Brien som jag inte kände till förutom att han tydligen var med i The internship. En av de tyngre rollerna innehavs av Will Poulter som jag sett i filmen We're the Millers där han var mycket rolig. Den obligatoriska snygga tjejen spelas av Kaya Scodelario. Henne har jag nog aldrig sett förr, trodde jag tills jag såg på Imdb att hon var med i den utmärkta Moon. Vad tusan? Vem spelade hon där? Det enda ansiktet jag kände igen var Thomas Brodie-Sangster's. Han som spelar Jojen Reed i Game of Thrones. I denna film spelar han karaktären med det Aliens-klingande namnet Newt. Han var bäst i en skara av mycket färglösa karaktärer.


Ojojoj, detta var väl ändå tämligen generiskt? Det är som en misch-masch av lite allt möjligt man har sett tidigare. Så känns det i alla fall. Ingen av karaktärerna står ut så mycket att filmen någonsin känns verklig eller angelägen. Det är snyggt och milt spännande men aldrig på allvar. Som förströelse är detta "helt ok" men det är inte en film man kommer ta med när det blir dags att lista årets intressantaste filmer. Mina systerbarn kommer med all säkerhet ha mer nöje av denna än vad jag
hade.


Fripp funderar: Hela gläntan är fylld av tonårspojkar med en medelålder om ca 17 år. Vissa av dem har varit där i flera år. Helt plötsligt dyker det upp en riktigt snygg tjej om ca 17 år i hissen. Vad händer i filmen? Inte ens den minsta konflikt eller alfahannebökande, än mindre lustfyllda smutsiga händer som sträcker sig mot de toppiga brösten. Jaja, man får väl motivera detta med amerikansk ungdomsfilm...

Jag ger The maze runner två experiment av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Kolla in vad mina filmbloggarvänner tyckte, hittade de ut ur labyrinten? Länkar kommer när länkar finnes:
Johan
Sofia
Carl
Jonas


10 kommentarer:

  1. Tjenare.

    Trevlig blogg!

    /Mackan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mackan. Välkommen till bloggen och tack! :-)

      Radera
  2. Fast om killarna har varit där i flera år kanske de inte är helt hemma på hur de ska reagera på en "snygg" tjej. Hur ska de ens veta att hon är snygg? Eller för den delen: hur ska de ens veta att hon är en tjej? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm, nu har du nog överintellektualiserat frågan. LOL. Tänk om...? Nej, oavsett om de varit i gläntan hela sin uppväxt eller inte, skulle de nog kunna känna igen en tjej och reaktionerna skulle komma naturligt... Annars skulle vi aldrig haft denna konversation till att börja med, Sofia! ;-)

      Radera
    2. Det låter inte som om konceptet "socialt konstruerat kön" har någon stor vän i dig? ;)

      Radera
  3. Mini-spoilers! Beware!


    Jag såg filmen igår och tyckte den var hyfsat bra. Men avslutningen var bara...konstigt.

    Stora likheter med Hunger Games som du nämner.
    Jag har inte läst Maze Runner böckerna, men det känns precis som HG; första boken/filmen är bra för att själva spelen är spännande. Sedan i tvåan & trean så överger man det som var bra och försöker sig på politik - och misslyckas katastrofalt. Iaf blev det så i HG, men det känns som det kommer bli samma resultat här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det var en stor besvikelse då det visade sig att denna film endast var en setup för fler filmer. Ingen överraskning egentligen, men sättet de gjorde det på var lamt.

      Sorry att jag inte varande dig i tid... Detta var för en publik på <20 år. För vuxna är den helt meningslös.

      Hade dock gärna sett samma film om den varit "på allvar", med vuxnare ton, mer mörker, mer psykologisk och, ja faktiskt, mer blodig...

      Radera
    2. Jag råkar ju vara en stor fan av YA (ett desperat sätt att försöka hålla kvar på ungdomen?) så jag skulle ha kunnat gilla denna mer.
      Men visst, mer mörker och blod är ju oftast bra! :)

      Radera