onsdag 18 september 2013

Les Parapluies De Cherbourg (1964)



Vemod.

Första titten slutade med att jag somnade från filmen efter en halvtimme. Andra titten slutade med att jag somnade från filmen vid samma ställe. Tredje titten, jubel och klang, då tog jag mig igenom hela filmen.

Vad är detta undrar du nu kanske? Låt mig backa några steg. Månadens filmspanartema har det pockande namnet En filmutmaning. En slumpmässig vald filmspanarkompis har fått i uppdrag att ge mig en filmutmaning. Jag har också givit en annan filmspanare en filmutmaning, mer om det nedan.

Utmaningen skulle bestå i att ge den framlottade filmspanaren i uppdrag att se en film som han eller hon normalt sett inte skulle valt själv. Vi ville utmana varandra att pröva nya vatten på filmhistoriens oceaner. Det skulle vara så trevligt att ge en kompis i filmspanargänget en överraskande och positiv filmupplevelse.

Min utmanare blev alltså Sofia från Rörliga bilder och tryckta ord. Hon gav mig utmaningen att se Jacques Demy's Les parapluies de Cherbourg från 1964. Detta är en musikal, eller till och med en modern opera på film. All dialog sjungs!

Grälla färger.
Nyfikenheten var givetvis mycket stor inför avslöjandet vilken av vännerna som skulle välja film åt mig samt vilken film det skulle bli. Jag skulle nu indirekt få en liten aning om vilken filmsmak min omgivning uppfattat att jag har. Det är nog ingen hemlighet att jag gillar sf-film, action, komedier och gärna amerikanska indyfilmer, eller blockbusters för den delen. Vissa visste nog också att jag aktar mig för en viss typ av spökfilmer, och jag är innerligt tacksam för att det inte blev någon för väl vald skräckis som valdes för mig.

Istället gav Sofia mig en musikal! Och en romantisk sådan. Och en bitterljuv sådan. Jag som såg och skrev om Singin' in the rain inom ett annat tema vi hade i våras (Tema Film om film). Jag som älskar bitterljuva romantiska filmer.

Jag hade faktiskt hört lite om filmen på podden Filmspotting. De körde ett musikalmarathon och filmen ingick där. Eftersom den störtsköne Sam var lyrisk över filmen var jag lite frestad över att se den någon gång, men det hade inte blivit av än. Tack Sofia för att du med din spark i baken fick mig att se denna klassiker till slut.

Mor och dotter i paraplybutiken.
Men när jag satt mig ner för att se filmen blev jag dock helt förvirrad först. All dialog sjungs! Starka färger bländar åskådaren som om man hamnat på ett konstgalleri och en enkel men innerlig historia spelas upp. Precis som med stumfilmerna som jag sett i projektet Decennier tar det ett tag att ställa in sig för en helt ny typ av filmsort jämfört med de moderna filmer jag är så van att se. Les parapluies de Cherbourg är mer som en tavla än en film. Den förmedlar en känsla genom sina färger, musik och sång. Filmens egentliga handling får stå i bakgrunden, den är inte så viktig. När den kända titellåten sjungs för första gången ryckte jag till som om jag fått en liten elektrisk stöt. Sången är ljuvligt vemodig.

Historien är enkel, ett drama i tre akter med fem karaktärer. Geneviève, en ung 17-årig tjej är förälskad i den 20-årige Guy. Geneviève spelas av en ung och vacker Catherine Deneuve. Hennes mamma är inte positiv till den fattige mannen utan vill att dottern ska gifta sig med den rike affärsmannen Roland istället. När så Guy blir inkallad till armén, detta sker under fransmännens krig i Algeriet på 50-talet, skiljs Guy och Geneviève åt i två år. Och just innan Guy lämnar Cherbourg blir Geneviève gravid. Det är som taget ur något gammalt drama från det antika Grekland, eller Shakespear för den delen. Kommer Geneviève vara sin livs kärlek Guy trogen, eller kommer mammans övertalningskampanj och ekonomisk trygghet som Roland ger vinna? Hjärta eller hjärna?

Avskedet.
Mot slutet av filmen stegras känslan av förvåning. Förvåningen byts ut mot förvissning. Och förvissningen kulminerar i en sorgsenhet. Filmen har två ansikten. Den större första delen är "den glada clownen", smålustig på grund av sitt färgsprakande bildspråk och för de sexiotalsinspirerade sångerna. Det andra ansiktet är "den ledsna clownen", en abrupt förändring av stämning och allvar. De sista två, tre scenerna i filmen kan vara bland de mest smärtfyllda och bitterljuva jag sett på länge.

Jag har svårt att känna av vad jag tycker om filmen. För att vara en kärleksfilm tycker jag att Geneviève och Guy's relation underbyggs för dåligt. Kände jag något för dem i filmens inledning? Nej, deras kärlek gick inte igenom bildrutan. Därmed blev dramatiken under act 2 inte speciellt intensiv. Det är inte förrän i act 3 som filmens sanna själ kommer upp till ytan, speciellt slutet, speciellt scenen i snön. Det är en magisk scen, en scen man kan skriva bittra kärleksballader om.


Två tredjedelar av filmen är en transportsträcka, mer som en musikvideo med sextiotalsmusik. Slutet är sedan lite överraskande helt fantastiskt. En pay off i stora mått och de som hållit sig vakna blir rikligt belönade. Svårt med betygsättningen av en så ojämn och annorlunda filmupplevelse. Men den får helt klart ett positivt betyg. Än är den inte en personlig favorit för mig, men jag kan se att den kan vara det. Bli det?

Jag ger Les parapluies de Cherbourg tre bensinstationer av fem möjliga.

Betyg: 3/5

PS, vem gav jag en filmutmaning åt då? Jo, Lena från Moving Landscapes. Kila över till henne och se vad hon tyckte av den film som jag gav henne i uppdrag att se. Hon fick en saga med lite våld och lite romantik. En film från min Topp 10-lista alla kategorier...

Kolla sedan in vad alla andra som deltog i tema fick för present;
Erik från Har du inte sett den?, Except fear, Flmr, Filmitch, Jojjenito, Johan och Markus från Har du inte sett den?, The Velvet Café, Rörliga bilder och tryckta ord, Movies-Noir, Mode + Film, Fiffis Filmtajm.

17 kommentarer:

  1. Ehhh, bara en snabb kommentar -- har du inte fått din utmanare om bakfoten? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sorry, jag som var lite snabb där, det var ju inget alls om bakfoten :D

      Radera
  2. Du anar inte hur nyfiken jag har varit på din reaktion -- jättekul att du gav paraplyerna en ärlig chans! Enda skillnaden är väl att jag var lite mer förtjust även i "transportsträckan". Jag tror att filmen har klart tillväxtpotential. ;)

    http://bilderord.wordpress.com/2010/09/02/les-parapluies-de-cherbourg-1964/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det var jättespännande att se filmen även om det tog några försök. Jag var nog väldigt trött när jag såg den de första gången och så sjunger de hela tiden. Biofåtöljerna går ju att luta tillbaka, mycket utmanande om man är lite sleepy...

      Jag kan tänka mig att se om filmen och det är ett bra betyg. Tror då att den skulle kunna växa, dels för att jag skulle vara "beredd" på den annorlunda formen, dels för att jag skulle se de första delarna medveten om hur den slutar...

      Radera
  3. jag ska erkänna att jag fann filmen lite seg trots att jag gillar genren men jag lurar på en återtitt för likt Sofia tror jag det är en film med potential

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med. Se mitt svar till Sofia ovan.

      Radera
  4. Bra utmaning av Sofia tycker jag, en inte helt självklar film även om du gillar bitterljuv romantik å sånt.

    Du har verkligen hittat fina bilder från filmen till inlägget, speciellt den översta (om man räknar bort affischen). Men du, varför somnade du? Var du bara trött eller är filmen så väldans seg?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt överraskande och därmed bra utmaning. Jag undrar bara lite hur hon resonerade. Varför just den filmen? Vad i hennes bild av min filmsmak var det som gjorde att hon hamnade i detta val? Många frågor...

      Fin bild javisst. Filmen är som en explosion av färger i de scener där de äskande tu är ihop... Sedan blir det mer grått, både bildligt och bokstavligt talat. Glömde jag skriva om det i revyn?

      Jag var faktisk mest trött, som i sömnig! Adderat med en delvis sövande skönsång blev det John Blund för mig några gånger... ;-)

      Radera
  5. Hmm, klart intressant. Har aldrig vetat att filmen är en musikal. Jag har aldrig varit nära att se den, men haft ögonen på den trots allt.

    Dina bilder säger mig att det är en visuellt snygg film. Den verkar ha allt jag borde gilla, förutom musikal-delen. Damn it! ;) Har man svårt för musikaler tror jag det blir svårt att fängslas när all dialog sjungs...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att den är väl värd en titt. Obekant stil till en början med, men så fort man kommit in i stajlen funkar det ok. Och slutet "gör" hela filmen och då är man nöjd till slut. :)

      Radera
    2. Ja, en dag borde man se en klassiker som denna. Kanske bra om man är förberedd på stilen. Då är chansen att man har mer tålamod med den större. Och den verkar bli bättre längre in, vilket alltid är bättre än tvärtom.

      Radera
  6. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, jag var helt övertygad om att jag hade avgett en synnerligen vältalig förklaring till mitt val under vår mailkonversation ;)

    Jag hade faktiskt inte en tanke på att du gillar bitterljuva kärlekshistorier, vilket kanske ledde till att du hade lite högre krav på relationen mellan Geneviève och Guy än vad jag hade?

    Det jag främst gick på var att jag inte kunde hitta någon mer musikal hos dig än just Singin' in the Rain och att paraplyerna är en inte helt traditionell musikal. Plus att filmen jag rekommenderade skulle vara något jag själv sett och gillat plus att den skulle gå att få tag på legalt. Du anar inte hur många av mina alternativ som föll på just det sista kriteriet. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok, då hänger jag med på hur du resonerade. Klokt tänkt, bra val!

      Radera
  7. Ahh...den här har man ju hört talas om i tid och otid!
    Man måste nog se den snart..speciellt efter din revy nu...och sedan försöka jämföra upplevelsen mot dina känslor här ovan. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ahh... klart du ska se den. Vore så kul att läsa din revy!

      Radera
  8. Intressant, riktigt intressant att läsa om dina tankar kring filmen. Jag har inte sett den men lyssnade bara för ett tag sen på ett gammalt Filmspotting-avsnitt (samma du lyssnat på!) där de pratade om filmen under sitt musikalmaraton. Det här hade varit en bra utmaning för mig. Har oftast svårt för musikaler och därför ser jag inte så många, och en där ALL dialog sjungs. Hehe, bevare mig väl! Jag får för mig att det är svårt att relatera till karaktärer som sjunger sina dialoger. Kanske därför kärlekshistorien var lite sval i början?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan mycket möjligt vara så. Jag var inte överförtjust i sjungen dialog, men man vänjer ju sig... Jag har för mig att det var den känslige Sam som gillade denna mest. Ge den en chans vetja!

      Radera