söndag 21 april 2013

House Of Cards - Season 1 (2013)


Frans tipsade mig om denna serien. Producerad av Netflix med kända regissörer som David Fincher och Joel Schumacher inblandade har den med rätta fått en del uppmärksamhet. När den dessutom handlar om två av mina favoritområden, spelet bakom kulisserna i maktens korridorer i Washington och journalisternas grävande för att avslöja omnämnda spel, var jag med i den utpekade tittargruppen för serien.

Kevin Spacey bär serien på sina axlar. Han spelar huvudrollen och han är med i nästan varje scen i hela säsongen. Jag är kluven inför Spacey, ibland är han spectaculaire, ibland är han som en blöt handduk som man glömt i jumpapåsen, men här är han mycket bra i alla fall. En mindre kraftfull skådespelare hade inte kunnat spela denna roll. Vi som åskådare måste kunna tro på honom när han krossar sina motståndare.

Serien startar väldigt bra, sackar lite i mitten och avslutas ännu starkare än den startade.

Det enda jag inte riktigt gillar med serien är Robin Wright som Claire Underwood. Hon är gnällig och allmänt jobbig. Det är inte heller en favoritskåderspelare, vilket svin hon var i Forrest Gump. Hon ser ut som en hårdare och kallare variation på Natascha McElhone som spelar Karen i Californication.


Mina tre favoritelement i House of cards? Kevin Spacey som Frank Underwood, han är helgjuten som ett riktigt as med ett lysande intellekt och en briljant strategisk förmåga. Kate Mara som Zoe Barnes, det är tråden om henne och Frank är den helt klart bästa i serien. Samt den suveräna musiken. När vinjettmusiken sätter igång vet man exakt vilken typ av serie som startar. Allt som serien levererar utlovas redan i vinjettmusiken. Makalöst.

När kommer då korthuset fall? När kommer Frank få sota för sina synder? Serien bygger visst löst på en gammal brittisk serie i tre säsonger, så jag antar att House of cards har några säsonger kvar i alla fall. Sista avsnittet slutade mitt i handlingen kändes det som. Jag hoppas på en fortsättning. Hoppas att Netflix tänker likadant.

Betyg: 5/5

8 kommentarer:

  1. Jag är verkligen jättesugen på att se den här serien. Tror jag ska nappa på Netflix-månaden när jag har några dagar "över" och kan se allt i ett svep. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter rimligt! Gjort på en eftermiddag, om man låter den glida in över natten...

      Radera
  2. Älskar House of Cards! Märker dock att vi tycker olika kring Robin Wright och hennes Claire, jag tycker den karaktären är minst lika intressant som Frank (lika iskalla!!) och deras relation är en av seriens största behållningar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att Frank och Claire's relation är mycket intressant! Jag har aldrig sett något liknande på "mainstream" tv eller film tidigare, tror jag.

      Men personligen gillar jag inte Claire, så känns det i maggropen i alla fall. Det kanske ligger något osunt i botten på min reaktion, är det bara för att hon är en hon och han är en han (?), men jag ser hennes svek mot dem hon jobbar med som större än Franks svek mot dem han jobbar med... Frank spelar mest ett spel mot "likasinnade", medan Claire har med "riktiga" personer att göra. Och nu menar jag i seriens första hälft, då mina känslor byggdes upp.

      Mot slutet av serien gör Frank en sak som är svår att smälta.

      Kollar du Game of Thrones också?? Avsnitt 4!!!! Wow!

      Radera
    2. Nä, inte jag heller vad jag kan minnas.

      Jag tror att det är en kombination som du är inne på, dels så är det nog könsaspekten (att vi är så ovana vid sådana kvinnokaraktärer på film och tv) men också att Claire jobbar med sårbara människor som sysslar med att hjälpa andra.

      Aldrig tittat på Game of Thrones faktiskt, inte varit första prio men kanske blir det i framtiden!

      Radera
    3. Jag kan rekommendera Game of thrones! Speciellt om du vill se starka och kanske lite ovanlig kvinnoporträtt i populärkulturen. Två av tre av mina favoriter är tjejer, och de är allt annat än svaga offer. Var och varannan kille i serien är däremot idioter!

      Radera
  3. Då har jag sett första säsongen och får se om jag tar och startar med nr 2 på stört - måste hinna med att se film också ;)
    Bra serie som precis som du sa svajade till lite i mitten, speciellt avsnittet där Underwood träffade sina lumparpolare. Jag fann journalistdelen med Zoe vara tristast men det vände mot slutet och tag sig en aning.
    Claire har jag svårt att veta vad jag ska tycka omsäkert är dock att jag inte skulle vilja ha henne som chef.
    Trevlig midsommar Henke.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv, Johan, hoppas att du hade en torr utombordes, blöt inombordes och myggfri midsommar.

      Säsong två är tyvärr inte lika stark men den är fortfarande sebar, om man har tiden över efter alla härliga filmer....

      Claire's karaktär utvecklas och bli något intressantare tycker jag. Och nej, jag håller med, kanske inte världens bästa chef, men inte den sämsta heller om man är på hennes sida.

      Jag älskade dock scenerna mellan Frank och Zoe, de gjorde S1 för mig...

      Radera