söndag 7 oktober 2012

Aliens (1986)


Newt: We'd better get back, 'cause it'll be dark soon, and they mostly come at night... mostly. 

Åter till förra helgen. Markus och Erik var ju på besök för att kolla in biorummet och vi grillade, drack öl och stojade i allmän uppsluppenhet. Efter första filmen, Grosse Pointe Blank, var det dags för Markus val - Aliens. Och efterrätt.

Trots att vi alla tre hade sett Aliens tyckte jag att det var ett bra val. Jag hade inte sett den på Blu-ray och dessutom var det ett bra tag sedan jag såg filmen. Jag hade faktiskt sett inledningen av filmen ganska nyligen, precis före jag gick iväg för att se Prometheus såg jag ca 20 minuter för att komma in i rätt stämning. Och nu var jag sugen på att se hela filmen rakt igenom.

Första gången jag såg filmen var på bio i Skövde. Detta var före åren i Uppsala och jag hade ett tillfälligt jobb som processövervakare på Cementas stenkrosseri. Det var treskift och just denna vecka arbetade jag 22-06. Man var tvungen att gå en runda några gånger per pass och inspektera transportbanden med krossad sten. På grund av allt stendamm som yrt genom åren hade gångarna blivit beklädda med ett gult damm så att det såg organiskt ut, som ett långt system med grottor. Till detta dånade banden så brutalt mycket att man trots hörselskydd bara hörde inget. Efter upplevelsen med Aliens skulle jag gå rundan mitt i natten, utan att kunna höra när de anföll bakifrån. Jag var vettskrämd. Det var en upplevelse som skulle kunnat platsa på min tio-i-topp-lista om jag bara kommit ihåg den häromveckan.

Hudson: We're doomed...
Åter till 2012 och ännu en omtitt av denna älskade favoritfilm, den mest perfekta mixen av sci-fi och krigsfilm som uppfunnits. Markus kunde knappt sitta still i biofåtöljen och både "awesome" och skratt ljudade i filmrummet. Schysste filmvisning helt enkelt!

Vi kollade på bioversionen av filmen. Även om automatkanon-scenen är grymt häftig i den långa versionen tycker jag personligen att de flesta scener i den är överflödiga. Manuset är befriande tajt i bioversionen. Med Prometheus i färskt minne får man så mycket större respekt för Cameron och hans film. Människorna i denna film beter sig "logiskt" eller är det "rationellt" eller är det "rimligt". Jag söker rätt ord. Hjälp mig. Aliens däremot gör en del oförklarliga saker och det är helt ok. Det adderar till spänningen/skräcken. Varför kommer de i lufttrummorna? Det förklaras ju i den långa versionen, bioversionen lämnar det öppet och det är  bra. Spänningen stiger bara istället...

Hudson: Game over, man! Game's over!
Efter en långsammare inledning där mycket av karaktärsutvecklingen av Ripley och Burke sätts upp kastas vi rakt in i space marines outfitten med Sgt. Apone, Cpl. Hicks och de andra. Pvt. Drake och Pvt. Vasquez blir snart favoriter. Lt. Gorman är alltid lika irriterande. I inledningen. Men, my gosh, vilket coolt slut han får. Tala om come back. Han är en av de goda.

Ripley då? Självklart behövdes en utveckling av hennes karaktär och Cameron valde att spela mamma-kortet (moderkortet funkade inte här). En av scenerna i den långa versionen visar väl hur Ripley söker sin dotter hemma på Jorden och hur hon finner ut att dottern dött (som vuxen) medan hon själv legat i dvala i rymdsömnen. Tungt. Jag tycker att Ripley-Newt funkar väldigt  bra här. När man sedan adderar den obligatoriska onda företagsmannen Carter Burke och en okapabel Lt. Gorman får Ripley tillräckligt mycket att syssla med i filmen. Scenerna med Ripleys och Newts lilla sovstund i labbet är lika spännande varje gång jag ser dem.

Hudson: How do I get out of this chickenshit outfit? 
Bishop. Alla fem aliens-filmerna utom Alien3 har robotar i framträdande roller. I Aliens är det den godhjärtade Bishop. Den utan tvekan bästa av dem är Ash (Ian Holm) i Alien. Sedan tycker jag att Bishop och David kämpar on andraplatsen. Winona Ryders Call i Alien Resurrection är inte dålig på något sätt, men hon är med i den svagaste filmen och hennes karaktär utmärker sig inte så mycket. Bishop II som dyker upp precis i slutet av Alien 3 är inte med tillräckligt mycket för att kunna bedömas. Första, tredje och femte alien-filmerna är mer thrillers än actionfilmer och de har onda robotar. Tvåan och fyran är mer aktioninriktade (och mer med glimten i ögat) och i de filmerna har vi goda robotar. Intressant.

Bishop med knivtricket
En av många, många briljanta saker med Ridley Scotts Alien är att man som åskådare inte får se monstret förrän sent i filmen. Och därefter visas det mycket sparsamt. Spänningen byggs upp mycket mer effektivt när man inte får se det. I Aliens gör man det på ett litet annorlunda sätt. Det dröjer länge, även här, innan man får se dem. Scenerna när Sgt. Apone och hans mannar genomsöker byggnaderna blir mer spännande när man inte har sett monstren. Scenen när aliens börjar röra på sig på väggarna är en av filmens många bästa scener. Men i resten av filmen får man se aliens en hel del och det funkar bra, men det är riskabelt att visa för mycket. I trean gick de vist nog tillbaka till att det bara var en alien och den syntes relativt lite i filmen.

Hudson: What do you mean, "*They* cut the power"? How could they cut the power, man? They're animals!  

Till sist några ord om Pvt Hudson. Du trodde väl inte att jag glömt honom? Denna guldgruva till citat. Det verkar som att det finns folk ute på bloggarna som stör sig på honom. Gruppens spjuver och cyniker. Är det för att han är för osannolik? Kan väl inte vara, det finns många av hans sort runt om i världen. Han finns på skolgården, du ser honom oftast retandes någon stackars liten och svagare klasskompis. Du ser honom i kompisgängen, det är han som döljer sin dryghet bakom jargong och manliga ryggdunkar. Det må vara att Hudson inte är den trevligaste av typer men han har ändå ett hjärta där inne bakom kevlarvästen. Jag vill slå ett slag för Pvt. Hudson, inte för personlighetstypen, men för honom. Han har givit många skratt och ett otal citat som Mr. Magic drar på ett oefterhärmligt sätt. Heja Hudson!



Aliens är väldens bästa actionfilm! Jaja, en av världens bästa då. Också högt upp på bästa sci-fi och bästa krigsfilmer-listorna. Är det bara nostalgin som talar nu? Det må vara men detta är en favorit som alltid kommer ha en kär plats i filmhyllan.

Jag ger Aliens fem facehuggers av fem möjliga.

Betyg: 5/5

6 kommentarer:

  1. Kan inte annat än kapitulera och instämma till 100% i allt du säger. Möjligen att jag skaver mig lite mot Newt, men för att vara Hollywwod-unge är hon helt ok. Och så skulle jag också vilja slå ett slag för dynamiken mellan Ripley och Hicks, genus-o-metern jublar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte samma om Newt förr i tiden, hon var skev. Men nu gillar jag karaktären ganska mycket, hon ger Ripley den där extra dimensionen.

      Radera
  2. Du trodde väl inte att jag tänkte låta bli att kommentera? ;)
    "Det verkar som att det finns folk ute på bloggarna som stör sig på honom." Ordet stör är alltför milt i detta sammanhang. "Gruppens spjuver och cyniker." Icke! en spjuver är rolig och en cyniker har finess i sina uttalanden inget som stämmer på Hicks. "Är det för att han är för osannolik?" Oh nej bara asjobbig. Vi får nog inse Henke att vi aldrig kommer att enas om karaktären Hicks men i övrigt håller jag med dig om det du skriver. Scenen med Aliens ur väggarna är brilljant. Så även Newts och Ripleys tupplur.
    Jag såg filmen i London och färden tillbaka till Tentcity var inte rolig, gångar i tullenbanan och mörkt. Usch!

    SvaraRadera
    Svar
    1. LOL. Härlig kommentar. Och, du trodde väl inte att jag skrev min text utan att tänka specifikt på dig! ;-)

      Nej, vi kanske har olika syn på Hudson, men coolt att båda gillar filmen i alla fall.

      Tent City, det var tider det. Tågluffen 1987! Kul anekdot om t-banan...

      Radera
    2. Jag kände mig en aningens träffad när bild efter bild var på Hudson :)

      Radera