fredag 1 juni 2012

A Life In Music - 1995


1995 flyttade jag till Stockholm. Vi hyrde en andrahandslägenhet i Mörby. Nu fick det vara slut på pendlandet mellan Uppsala och arbetet i Kista. Vad representerar Stockholm bäst? Globen! Det är inte världens bästa ljud därinne kanske, men jag har haft många sköna konsertupplevelser i den stora bollen; The Cure, Pink Floyd, Bowie, Macca, CS&N, Waters och så sent som i vintras då jag bjöd med systerdottern på Britney Spears! 


Jewel, Jewel, Jewel. Unberbara Jewel. Fantastiska Jewel. Sa jag att hon är underbar? Jewel Kilcher växte upp hos sin pappa i Homer, Alaska. Som tonåring hankade hon sig runt i landet och spelade där hon fick. 1994 blev hon till slut upptäckt av "branschen" då hon var något av en husartist på The Innerchange Café i San Diego. Året efter släpptes hennes första album Pieces of you, som otroligt nog inte ligger på spotify. Några av skivans låtar: You were meant for me (spotify), Morning song (live), Foolish games (live'97), och den skönt släpiga liveversionen av den stora hiten: Who will save your soul (live'99). Ja, vem ska rädda mig?



Jag köpte Emmylou Harris skiva Wrecking ball lite på chans. Hon körde en Neil-cover (titellåten) och skivan var producerad av Daniel Lanois. Detta köp blev en fullträff, den är så bra. En av skivans bästa låtar fick hon av en annan underbar country-tjej: Orphan girl. Wrecking ball ligger inte heller uppe på spotify men jag hittade låten på en best of.


Jag lyssnade otroligt mycket på Radiohead ett tag på 90-talet. Andra och tredje skivorna är grymma. Just den andra skivan heter The bends och kom ut just år 1995. Jag väljer låten Street spirit (fade out).



Alice in chains kom ut med sitt självbetitlade album detta år. Det har en av musikhistoriens vidrigaste omslag. Den har dock en och annan bra låt: Heaven beside you.



Bonuslåtar:

Jag har inte lyssnat så mycket på Olle Ljungström egentligen men jag och Lars-Ola såg honom live på Where the action is 2009 som förband till Neilan. Bästa låten var Norrländska präriens gudinna.

Henrik Schyffert och Cia Bergs band Whale kör renodlad partymusik Pay for me.

No doubt var förband för Neilan på Sjöhistoriska sommaren 1995. Jag köpte deras skiva Tragic Kingdom och lyssnade in mig. Även om den är sönderspelad på radion är Don't speak en otroligt bra låt. Gwen Stefani var sanslöst ösig på scenen...

Avslutar med årets hip hop låt... Coolio Gangsta paradise.

Nästa gång fortsätter vi faktiskt med 1996 och då blir det andra bullar, norska sådana. Ha de!

6 kommentarer:

  1. Japp då ska vi se:
    Jewel & Harris. Jag gillar genren men har svårt att skilja allt gitarrklinkande åt. Carol King gillar jag man skulle väl säga att hon hör till samma genre?
    Radiohead har jag bara hört talas om men det lät intressant :)
    Olle Ljungström gillar jag även om han tappat de senaste plattorna men skivan Tack! hör till hans bättre.
    No doubt har jag aldrig fastnat för men det var trevligt att höra Whale igen - lite bortglömda.

    SvaraRadera
  2. Hej kompis. Carol King har jag inte lyssnat på! Men jag gillar gitarrklinkande så jag får väl kolla upp henne.

    Har du missat Radiohead? Då har du två bra plattor att kolla upp The Bends och OK Computer!

    SvaraRadera
  3. Jag gissade rätt, men det här lite klagande gitarrcountry"klinkandet" är inte min typ av musik.

    Haha, Whale hade jag helt hunnit glömma bort och när jag lyssnade blev det också klart varför ;)

    Nej, guldkornen 1995 blir helt klart No Doubt och faktiskt också Coolio, även om jag tror att det i det fallet beror mer på Stevie Wonder.

    Men vad är det som är så hemskt med jycken? Bortsett från att hon (?) ser lite ledsen ut?

    SvaraRadera
  4. Sofia: äcklig bild, trebent också.

    Du måste gilla Jewel, om inte hennes musik, så henne i alla fall. Hon är en egensinnig vild själ som det är så få av. Stark kvinna. :-)

    SvaraRadera
  5. Tja, om jag måste så måste jag. Nu gillar jag Jewel ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmmm. Lät det inte lite påtvingat, eller var det ärligt...? :-D

      Radera