tisdag 20 mars 2012

The Trip (2010)


What kind of illness?

Mitt bland alla musikinlägg kommer här några filmrevyer! Jag har gett mig in i ett minimarathon om tre brittiska komedier. Det började med att jag blev tipsad om en film av min gode vän Sir Per. Han hade sett komedin "The trip" med Steve Coogan och Rob Brydon i huvudrollerna. Michael Winterbottom har regisserat och här återförenas han med Coogan och Brydon från filmer som "24 hour party people" och "Tristram Shandy: A Cock and Bull story".

"The trip" är en mat-rese-reportage-komedi. Den välkända genren! Steve Coogan och Rob Brydon spelar sig själva. Coogan har fått i uppdrag av en brittisk tidning att recensera ett antal lyx-restauranger i norra Storbritannien och han bjuder med Rob för att få sällskap på resan. Resan inleds som en bombastisk kulinarisk exposé som senare utvecklas till en psykologisk thriller. Steve och Rob är gamla vänner men de kan inte undvika att försöka övertrumfa den andre med imitationer av kända skådespelare. Samtidigt pågår ett spel mellan de såta vännerna där de lyfter upp och analyserar den andres svagheter och egenheter.

Ursprungligen är detta en 6-delars tv-serie som har klippts ihop till en långfilm. Jag har inte sett tv-serien men jag antar att den är mustigare och låter karaktärer och händelser "andas" lite mer, och den är antagligen ännu roligare. Dialogen är i princip helt improviserad och vissa av scenerna känns lite för korta och rumphuggna som det är nu. Jag kan rekommendera de som blir sugna på "The trip" att överväga tv-serien.

Filmen kan ses som ett renodlat matreportage och då står den sig väl. Det är helt fantastiska maträtter de prövar på och jag blir otroligt sugen att åka i deras fotspår. Jag trodde inte att England hade så schyssta restauranger ute på vischan.

Men filmen ska nog ses som en mycket pratig komedi. Som med alla bra komedier finns det en stor portion allvar i grunden här. Rob är lyckligt gift med ett litet barn där hemma. Steve är den notoriske kvinnokarlen med ett brustet äktenskap i bagaget, och som nyligen brutit upp med sin senaste flickvän. Båda två både kritiserar och känner avundsjuka gentemot den andre.

Steve Coogan är mycket bra som Steve Coogan. Det är nästan så att man tror att han är sin karaktär. Han gör ett bra porträtt av en man mitt i 40-årskrisen som funderar över och ångrar sina val i livet. Rob Brydon är inte lika övertygande som Rob Brydon. De har dock ett tajt samspel och de improviserade konversationerna är en delikatess om du som åskådare är på rätt humör.

Filmens svaghet är att den är nedkortad och att vissa scener känns avklippta. Välj tv-serien om du har möjlighet. Jag kan i vilket fall rekommendera filmen och ger den tre stjärnor i Guide Rouge av fem möjliga.

Betyg: 3/5



2 kommentarer:

  1. Har sett tv-serien och då jag är ett fan av båda skådisarna samt gillar den lite lågmälda humorn var detta en högtidsstund. kanske inte många gapskratt utan mer småroligt sällskap.

    SvaraRadera
  2. Suverän beskrivning, inga gapskratt men mycket småroligt sällskap. Tror att du gjorde rätt i att se tv-serien.

    SvaraRadera