onsdag 21 mars 2012

Shaun Of The Dead (2004)


You've got red on you.

Jag missade "tåget" när "Shaun of the dead" var i ropet och alla pratade om den. Dels kan man ju inte se alla filmer som kommer ut. Väl? Dels är skräckfilm i allmänhet och zoombie-filmer i synnerhet inte min kopp av té. Men när jag hörde från min kompis Danne att denna film var bra komedi, blev jag nyfiken och satte upp den på "listan".

Några år senare såg jag den otroligt roliga filmen "Scott Pilgrim vs. The world", en av 2010 års bästa filmer. Jag lärde mig snabbt av internet att filmens regissör Edgar Wright var mannen bakom "Shaun of the dead" också. Häromdan råkade jag då till slut se "Shaun" som en del av min lilla mini-marathon på brittiska komedier.

Jag kan verkligen förstå varför "Shaun of the dead" blev så populär då den kom ut, men jag fann den tyvärr ganska tråkig. Även om jag inte sett så många "riktiga" zoombie-filmer kan jag se referenserna och tror mig uppfatta de flesta skämten. Detta är ju inte en spoof-film lik "Hot shots" eller "The naked gun", det är mer en genreöverbryggande komedi som behandlar zoombie-genren på ett kärleksfullt sätt. Det är väl inte några direkta fel på filmen, eller egentligen har den flera fel, men mer om det nedan. Jag tror helt enkelt att jag har lite svårt med den brittiska humorn. Nu är det kanske på sin plats att göra en liten bekännelse. Jag är inte ett stort Monty Python-fan. Jag finner dem tröttsamma och föråldrade. "Shaun of the dead" lever på den torra brittiska humorn, med underdrifter och små uttryck. Det är helt klart att jag gillade Edgar Wrights amerikanska serietidningsadaption bättre. Där visade han mig att han inte bara kan "brittisk" humor.

Jag tror att "Shaun of the dead" har många fans och ni undrar säkert nu vad jag menade med att filmen har flera "fel". För mig är det viktigt i alla filmer att karaktärerna känns "äkta", oavsett hur orealistiska, påhittade eller fantasifulla de är. Bra filmer får man bara genom en bra historia och helgjutna karaktärer. Det finns säkert några få undantag men den regeln gäller för det mesta. Flera av karaktärerna i "Shaun of the dead" skavde rejält i mina ögon. Ta till exempel Nick Frosts karaktär Ed som skulle vara den egocentriska slackern som var Shauns motpol. Jag tyckte att zoombiesarna var med verklighetstrogna än Ed! Filmmakarna drog skämtet att Ed var "blind" för vad som hände i omgivningen för långt. De borde ha kunnat utveckla hans karaktär mycket, mycket mer. Samma sak med David, Shauns antagonist och rival om Liz. Han var också helt platt och torftig som karaktär. Historien haltade också på flera punkter, även om jag förstår att den inte var av central betydelse för denna film (filmens enda syfte var att få in ett antal skämt och roliga scener). Men Edgar Wright slarvade trots allt bort sidohistorien om att David var ihop med Dianne endast för att han var sugen på Liz.

När jag såg filmen satt jag mest och väntade på att det braiga skulle börja och det är inget bra tecken. Filmen var lite smårolig här och där. Den återkommande repliken om att Shaun hade rött på sig var kul. Scenen då de kastade vinylskivor på zoombisarna var lysande. Men de oändliga skämten (?) om att gå till puben var däremot tröttande och mycket brittiska.

I slutändan blev jag lika besviken på Shaun som Liz. Därför ger jag "Shaun of the dead" endast två pubbesök av fem möjliga.

Betyg: 2/5

8 kommentarer:

  1. Äsch, vad synd! Jag tycker att den här är riktigt rolig även om jag samtidigt kan hålla med om de invändningar du har. Jag tror också att jag intar tvärtom-positionen, har inte sett Scott Pilgrim men tror att det finns en viss risk att jag inte kommer att tycka lika bra om den som Wrights brittiska alster. Just det, och så gillar jag Monty Python. Fortfarande ;)

    http://bilderord.wordpress.com/2011/07/23/shaun-of-the-dead-2004/

    SvaraRadera
  2. Sofia: det är bara vara glad över att du lät dig underhållas av filmen. Men pröva för all del Scott Pilgrim också. Den ska jag se om vad det lider.

    SvaraRadera
  3. Där ser man vad olika smakens lotter kan falla. Shaun finner jag vara mkt rolig med Scott var en film jag fick kämpa mig igenom.

    SvaraRadera
  4. filmitch: smakens lott och kanske filmtittarens dagsformslotteri?

    SvaraRadera
  5. Aj då, ja den här filmen går ju givetvis inte hem hos alla. För mig är det den roligaste filmen jag har sett, och den är ganska ensam där uppe (Yrrol, Cry-Baby och Hot Fuzz är de jag kan komma på just nu som är på typ samma nivå)! :)

    Fast jag älskade också Scott Pilgrim väldigt mycket - dock var Shaun och Hot Fuzz snäppet bättre. Du borde ju se de två kortkorta säsongerna av tv-serien Spaced också, som Edgar Wright slog i genom med.

    Det tar kanske ett par avsnitt innan man hittar tempot i serien, men chansen att du fattar tycke för karaktärerna är nog större i en serie som har lite tid på sig, och den mäter sig ju över The Office vad gäller brittiska tv-serier enligt mig. :)

    Jag gillar också Monty Python fortfarande, ska nog tillägas, till studien av brittisk humor-kartläggning. :D

    SvaraRadera
  6. Jo, antingen var jag på helt fel humör, eller så var det så enkelt att den inte gick hem hos mig. Jag tror nog att den brittiska humorstilen helt enkelt inte är för mig.

    Jag har hört mycket gott om Spaced och jag kan kanske tänkas kolla in den någon gång (fast att-se listan för tv-serier är gigantiskt lång)

    SvaraRadera
  7. Bra då att Spaced bara är två korta säsonger (typ 6-7 avsnitt var). :)

    Jag som aldrig kollar tv-serier undviker dem just för att de tar för mycket tid från mitt filmtittande - ser hellre 10 bra filmer än en hyfsad säsong tv-serie och vågar inte binda upp mig med risken att det kan bli så, hehe.

    Men ska ju iaf börja se lite The West Wing när som helst förhoppningsvis, och tvivlar på att jag kommer ogilla den serien alls.

    SvaraRadera
  8. Jag förstår precis vad du menar, men myntet har ju två sidor. Jag ser hellre en suveränt tv-serie än 10 dåliga filmer.

    Jag är såld på bra tv-serier, men så är jag en person som hellre äter middag med ett gäng gamla goda vänner än går på mingelfest för att träffa nya bekantskaper... Om du hänger med på liknelsen?

    På tal om Vita huset, kolla gärna in mina revyer efter du tittat. Jag skriver lite om säsongerna, favoritscen och avsnitt samt bästa karaktären varje säsong. The West Wing - Season 1 (1999-2000)

    SvaraRadera