onsdag 7 mars 2012

A Life In Music - 1968


1968 var ett händelserikt år som collaget ovan visar. The summer of love utbyttes mot Vietnam-protester, Pragvåren, mordet på Martin Luther King Jr och den första Big Mac:en såldes för 49 cents.

Det går tydligen rykten om att min kompis Frans inte existerar. Att Frasse bara är en låtsaskompis, en Nils Karlsson pyssling, en Karlsson på taket, en Mållgan, en Hobbe. Om nu Frasse mot förmodan skulle finnas i den riktiga världen så är jag säker på att han skulle gillat Jimi Hendrix. Och att han (eller är det en hon?) skulle nog fötts i nådens år 1968. Detta år kom också tredje plattan från The Jimi Hendrix Experience ut. Och vilken experience sedan! Namnet på LP'n är Electric Ladyland. Och skivans kändaste låt, som till och med guden brukar spela live på sina konserter, är All along the watchtower.



Samma år släppte en liten okänd orkester i Liverpool ett dubbelalbum med ett helt vitt omslag. Jag tycker nog att The White Album är Beatles bästa skiva. Höjdpunkterna är många och hur ska jag kunna välja en låt? Rocky Raccoon, Happiness is a warm gun, I will, Julia, Dear Prudence, Yer Blues... Jag har dock några speciellt personliga minnen som kan leda mig rätt. I april våren år 2000 befann jag mig på en karaokee-bar på Gibraltar för att fira att vi seglat över Atlanten. Det var samma dag som min syster Hanna födde sitt första barn, mitt första systerbarn. Det var en liten David som kom ut och till hans ära drog jag av av Birthday på baren, jag sjöng för fulla lungor ute bland folk. Orimligt, jag vet! Det var sannerligen en premiär att minnas, speciellt för syrran men också för mig. Ett annat starkt minne är från de livliga åren på åttiotalet då en och annan fest gick av stapeln i brorsans källare på Alströmersgatan i Skövde. I've got blisters on my fingers. Helter Skelter gick varm på skivspelaren. Men gott folk, till slut valde jag helt enkelt den bästa låten. George med sin makalösa While my guitar gently weeps.



I och med att det är 1968 som ska celebreras i denna post finner jag det passande att ta med ett band som jag normalt sett har lite svårt med. Men då de har gjort så många låtar vore det ju konstigt om inte några skulle falla mig på läppen. Så är det med denna rockdängare. Jag ger er The Rolling Stones med Sympathy for the devil.



Vad tycker du, har jag träffat rätt med mina låtval? Skriv av dig i kommentarsfältet!

På fredag fortsätter jag med 1969 och då ska ni få möta guden för första gången. Ha de!

20 kommentarer:

  1. Jag kan relatera så väldigt lite till musik från sena 60-talet men jag lyssnar och hänger med på resan.

    Rolling Stones är verkligen INTE min kopp the ;)

    SvaraRadera
  2. Men det är ju underbart att du lyssnar och hänger med. :-D

    Hoppas att du tycker att låtarna är bra, eller att du åtminstone uppskattar resan som en liten musikalisk historielektion.

    Stones är överskattade...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, visst blir det en kombinerad musik-och-historielektion. :) Återstår att se om du tycker detsamma om min lista, jag är inte så säker på det. Kommer nästa årtal på fredag?

      Radera
    2. Fiffi: jo, 1969 kommer på fredag. Imorrn blir det topp 10 (15) filmer från 2011.

      Jag kommer gilla din musiklista per default. Men vet också att min musiksmak har utvecklats kraftigt under livets illa gång.

      Radera
    3. Jag sitter som bäst och fnular på min 2011-lista. Den kommer nog upp nästa vecka nån dag. Det är svårt, det blev många bra filmer att välja mellan, 2011 blev ett bra filmår till slut även om det började lite knackigt :)

      Ska bli spännande att se din lista. Hur långt upp kommer Take shelter? ;)

      Radera
    4. 2011 var verkligen ett bra år. De tio som jag ger hedersomnämnande skulle nästan kunna vara en Top 10 ett annat år! Take shelter klarade cutten! :-)

      Radera
  3. Dylan har faktiskt kallat Hendrixs All along the watchtower för den ultimata versionen. Det är ju ett bra betyg om något, även om jag faktiskt inte håller med honom. Tycker faktiskt originalet är vassare.

    While My Guitar är nog min favorit-Beatleslåt. Den eller A Day in the Life. Både är så förbannat mäktiga. "I look at the world and I notice it's turning" - så enkelt, så briljant!

    Har nog samma färhållningssätt till Stones som du har. Inte så överdrivet förtjust, men visst har de gjort några riktigt fina låtar.

    SvaraRadera
  4. Adde: På en musktävling på jobbet körde jag intron av olika versioner av All along the watchtower och de tävlande skulle identifiera artisterna. De allra flesta kände igen Jimi, men många kände igen Dylan också såklart. Inte alla klarade gudens intro... :-(
    Fjärde introt jag tog med var med U2.

    SvaraRadera
  5. Hm som vanlit intressant. Har aldrig varit ngt större fans av vare sig hendrix eller Stones däremot är nog Sympaty.. deras bästa låt av de jag hört. White album är oerhörd ojämn men samtidigt intressant. Back in the USSR får det bli om jag måste välja en låt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, är det ingen filmbloggare som gillar Stones? Otroligt. Men jag håller med dig Sympathy for the devil är ok, det var lite därför jag tog med den.

      Radera
  6. Ibland tvivlar jag ocksa pa min existens men da lyssnar jag pa denna fran electric ladyland: http://www.youtube.com/watch?v=gMyH4XTlVgs

    SvaraRadera
    Svar
    1. Voodoo child (slight return) ja, som jag också länkade till ovan. Jag förstår att det måste vara svårt att kanske inte existera. Men om vi gör en liten tygdocka av dig och sticker den med nålar - då kommer du i alla fall existera på något plan! :-)

      Radera
    2. aha, spotify, sorry missade det. en dag kanske jag installerar det igen!

      Radera
  7. och tack sa mycket for stones. beggars banquet ar den forsta av fyra raka stonesskivor som ar superba. raa och tuffa stones framfor fjompiga beatles varje dag!

    min favorit pa beggars banquet ar nog denna: http://www.youtube.com/watch?v=2obHLK6iW7g

    din lista ar oforbattringsbar men eftersom det ar mitt ar tillat mig att namna nagra stora debuter fran just dessa manader:
    http://www.youtube.com/watch?v=b4J8VrprrGE
    http://www.youtube.com/watch?v=JrFjFOjxYyA

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stones Stray Cat Blues. Vad är det de säger om smaken? Som baken delad. Jag tycker den låten är tråkig helt enkel, en sorts bluesig gubb-rock som jag inte alls triggas av!

      Radera
    2. Gris-Bocca di rosa-Gris.

      Det är för lite italiensk musik i mitt bibliotek som du vet.

      Radera
    3. ja stones a la 1968 kanske ar lite gubbrock, sarskilt texterna i perspektiv av tiden da de skrevs.

      Radera
  8. Frans: jovisst jag hade med en länk till Voodoo child! Det kommer smyga sig in lite extralåtar och små "easter eggs" här och där så glöm aldrig att klicka på allt som går att klicka på! :-D

    SvaraRadera
  9. Tom. jag hör att Hendrix är en duktig gitarrist men inte blir han roligare för det (jag gillar förresten inte Dylan heller). Hans evighetslåt från Woodstock är nästan (men bara nästan) tristare än Joan Baez. Är jag bannad nu? ;)

    Nä, yngre Beatles är inte min grej, det hör jag det...

    Inget direkt motstånd mot Stones men inga favoriter heller ska erkännas.

    Mot 1969!

    SvaraRadera
  10. Sofia: Bannad? Hehe. Jo du, det vore nåt.

    Frasse kanske rynkar lite på nästan åt din kommentar om Joan Baez, ifall han skulle läsa detta...

    Jag tror (och hoppas) att musikresan under senare år kan passa dig bättre. Den kommer i alla fall inte innehålla dessa tre band hela tiden...

    SvaraRadera