tisdag 6 mars 2012

The Girl With The Dragon Tattoo (2011)


I want you to help me catch a killer of women.

Förr i tiden läste jag mycket mer. Numera blir det bara några enstaka böcker per år. Eftersom det är så sparsamt med läsningen har jag sedan länge slutat att läsa kriminalromaner. Det blir inget påskekrim för mig inte. Jag skriver allt detta för att förklara varför jag när Stieg Larssons Millenium-trilogi kom i ropet inte var så snabb att ta mig an böckerna. Men desto mer populära de blev, desto fler som läste böckerna, desto mer troligt blev det att jag också skulle läsa dem. Det är som med Melodifestivalen. Även om jag inte är ett stort fan så vill jag ändå hålla mig informerad, och jag kanske tittar lite på programmet, bara för att det är så många andra som gör det samma. Samhällsorientering. Att veta vad de andra pratar om. Att vara en del av samhället.

Nåväl, jag läste alltså Millenium-trilogin till slut. Vilken fantastisk spänning! Och vilken besvikelse jag kände då böckerna inte var bättre. Jag hade fått uppfattningen att dessa böcker höjde sig över mängden och erbjöd något bättre, något nyare. Men icke. Böckerna är bra, men inte bättre. Besvikelsen var inte lika stor som med Dan Browns Da Vinci-koden dock. Den boken var ett riktigt magplask insåg jag efter ha sträckläst den.

När man började prata om filmatisering av Millenium var jag måttligt intresserad. Svensk film med dålig dialog, övertydligheter och sunkig känsla osv. Jag har dock nu sett alla tre filmerna och de pendlar mellan svaga till normala tvåor. De är medelmåttiga filmer med en kvinnlig huvudrolls-innehavare som jag inte alls tycker är så bra som hon framställs i media. Framför allt var det en ganska dålig överföring från böcker till film. Böckerna var bättre än filmerna så att säga. Inget ovanligt med det i och för sig.

Och nu något år senare har jag sett den amerikanske versionen av första delen, "The girl with the dragon tattoo". Många har ropat ut i förtvivlan - varför göra en re-make på den svenska versionen? Samma fråga ställdes mer befogat om "Let me in" jämfört med den svenska förlagan "Låt den rätte komma in". I detta fall var jag tämligen nyfiken på den amerikanska filmen om Pippi och Kalle då den var regisserad av favoritregissören David Fincher, och då han hade en del vettiga skådespelare med sig, och det utspelas i Sverige. Det skulle bli kul att se de svenska miljöerna hanterade av Hollywood. Just det var trist med "Let me in", att de flyttat handlingen till någonstans i USA.

Hur var då "The girl with the dragon tattoo"? Jättebra! Filmen är mycket tajtare än den svenska, mer effektiv i sitt berättandet. Med enkla och snabba grepp sätts karaktärerna och handlingen upp. Jag tyckte den biten var väldigt bra gjort. Det är alltid svårt att ge de oinvigda möjlighet att förstå historien, och samtidigt inte göra de redan invigda uttråkade eller arga. Joss Whedon vet hur svårt det är och han har bevisat att det går att göra på ett bra sätt. Rent generellt sätt tycker jag att de i denna film lyckats bättre med överföringen från bok till film. Jag kommer knappt ihåg den svenska filmen (ett säkert tecken som något att den inte var bra), men jag har för mig att den saknade flera viktiga scener. Till exempel scenen mot slutet av boken, då Lisbeth kommer med en julklapp till Mikael. Jag kom ihåg den scenen som en av de bästa (viktigaste) i hela boken, men den försvann på något sätt i den svenska filmen. Tror jag.

Jag gillar Daniel Craig i rollen som Kalle, förlåt Mikael Blomkvist. Jag kunde inte undvika att lägga märke till vilken stolt näsrygg han har. Sen måste jag säga att jag blev imponerad av Rooney Maras insats som Pippi, förlåt Lisbeth. Hon komittade sig verkligen till denna roll. Nakenhet och väldtäktsscener är nog trots allt mer tabu i amerikansk film än i svensk. Var hon värd nomineringen för bästa kvinnliga huvudroll? Jo kanske, men jag hade hellre gett den till Elizabeth Olsen i och för sig.

Allt som allt var jag riktigt underhållen av denna crime/thriller-film. Den var ju riktigt spännande! Till sist måste jag väl nämna lite om de spektakulära förtexterna. Det var verkligen häftigt, likt det man gör i Bond-filmerna. Jag förtår dock inte riktigt vad de oljedrypande bilderna skulle symbolisera. Mer än att Lisbeth var en hejare på att köra motorcykel? Nä, det kan det inte varit. Väl?

Som nöjd konsument kan jag lätt rekommendera denna film. Jag ger "The girl with the dragon tattoo" tre män som hatar kvinnor av fem möjliga.

Betyg: 3/5

13 kommentarer:

  1. Håller helt med, både vad gäller böcker, den svenska versionen och Finchers remake. Slutet kändes lite disparat, men det gör det ju i böckerna också så det känns inte som att man klaga allt för mycket på det.

    SvaraRadera
  2. Sofia: jag visste väl att du hade god smak! Och är intelligent! Och snygg! Och bra! ;-)

    SvaraRadera
  3. Stammer, den amerikanska versionen var mer effektiv i sitt berattnade jamfort med den svenska. Skadespelarinsatserna var nog bade battre och samre, tex den elake formyndaren i orginalversionen
    var betydligt mer osympatisk. Mara och Stellan kanske var lite battre. Bada versionerna av Kalle var riktigt bra. Med tanke pa att det var en remake med betydligt storre budget och tillgang till basta tankabara skadespelare och filmskapare sa kankse skillnaden borde ha varit storre.

    SvaraRadera
  4. Anders! Det var länge sedan jag såg dig här inne på bloggen.

    Du skriver visa ord, Anders. Jag håller med dig i allt. Jag har svårt att se exakt vad som skulle kunnat varit bättre i Finchers film, men jag antar att det är som du säger - att vi borde ha större krav på hans film.

    Har du sett någon bra film den senaste tiden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fick en chans att ga pa bio i forra veckan nar jag var i Boston, men jag kom sent sa det fanns inte manga alternativ och jag hade ingen aning om filmerna. Jag sag Act of Valor (om jag minns titeln ratt). Den var brutalt dalig! Senast jag sag en riktigt bra film var Midnight in Paris, men den har du redan sett. Jag kanske inte skriver sa mycket, men jag kollar in din blogg ganska ofta och den ar alltid revlig att lasa.

      Radera
    2. Tack! Kommentarer är alltid välkomna men inte obligatoriska.

      Act of valor, är inte det den med "riktiga navy SEALs"? Tack för varningen.

      Radera
  5. Haha, vad är det för vansinnig film du tänker föreslå för tittning nästa gång vi ses och vill ha uppbackning för? :D

    SvaraRadera
  6. Sofia: njae, det räckte med att du "håller helt med" mig för denna revy. Tyvärr missar jag filmen på nästa filmträff eftersom jag ska flytta den dagen.

    SvaraRadera
  7. Just det, det sade du ju... Jag håller alltid med dig Henke, det vet du ju ;)

    SvaraRadera
  8. Har inte sett remaken men håller med dig i övrigt. Jag gav upp att läsa böckerna efter tvåan då de var för dåliga. Ska ske remaken i sinom tid.

    SvaraRadera
  9. filmitch: mycket nöje. Det är klart att man vill se den, det är ju David Fincher trots allt.

    SvaraRadera
  10. Spektakulart valgjord i alla detaljer till exempel att alla dessa hollywoodskadespelare hade lart sig svenska accenter och manuset var fullt av sma typiska misstag i ordval och meningsbyggnad och dessutom ett litet lustigt "tack" som undslapp lisbeth vid ett tillfalle. Ett tag trodde jag att filmen var dubbad av svenska skadespelare som laste manus pa svenska och oversatte sjalva i realtid.

    Som du sager var detta en battre (jag skulle nog saga en mycket mycket battre) adaption av boken an den svenska filmen och vad det beror pa ar i min mening att man i den svenska filmen skalade av alla personer - formodligen av brist pa kompetens mer an med avsikt - och bara berattade handlingen som i en summering av veckans nyheter ungefar. I den amerikanska versionen ar kanske mindre av handlingen med men desto mer av karaktarerna och deras interaktioner och vi ar nog i grunden tillverkade for att engageras av sadant mer an av en serie handelser vi inte kan relatera till.

    Dessutom var miljoerna betydligt mer svenska i den amerikanska filmen men det kanske beror pa att det ar lattare att identifiera vad detta ar om man ser det lite utifran, plus att filmmakarna ar skickligare och vet hur kommunicera en stamning med sma effektiva medel.

    SvaraRadera
  11. Frans: bra och insatt analys, och jag håller med dig på varje punkt. Jag gillar framför allt att du lyfter fram hur bra filmmakarna varit i alla små detaljer och knep för att få fram sin story på bästa sätt.

    SvaraRadera