Paris, je t'aime (2006)

 

Sometimes I think it would be nice to have someone, with whom to share this life.

Efter att sett 2009 års "New York, I love you" och gillat den ganska mycket ville jag förstås se föregångaren "Paris, je t'aime". Jag spelade in den från TV och såg den för flera veckor sedan. Filmen bestå av ett tjugotal kärlekshistorier i kortfilmsformat som utspelas i, just det, Paris. Jag kände mig väldigt oengagerad av denna film, så mycket att det till och med har varit svårt att samla tankarna för denna revy. Filmen var inte jättedålig, men den gav inga intryck. Jag kunde knappt komma ihåg en enda av filmerna i filmen och det brukar inte vara ett bra tecken. Till slut fick jag kolla upp den på Wikipedia för att friska upp minnet inför denna revy.

De kortfilmer som jag ändå skulle vilja nämna är dessa: 

"Tuileries" av bröderna Coen är riktigt kul där Steve Buscemi är en amerikansk turist som begår kardinalfelet att inte undvika ögonkontakt med folk på tunnelbanan.

"Tour Eiffel" av Sylvain Chomet om en lite pojke som återberättar hur hans föräldrar möts. De är båda mimartister.

"Place des fêtes" av Olivier Schmitz om en invandrare från Nigeria som blir förälskad i en kvinnlig ambulanssköterska och sedan behöver hennes hjälp.

"Quartier Latin" av Gerard Depardieu om ett gammal amerikanskt par som möts på en bar i Paris för en sista drink tillsammans precis innan de ska skicka in skilsmässopapperen.

Bäst är dock den sista filmen, "14e arrondissement" av Alexander Payne med en fantastisk Margo Martindale som en turist från Denver, Colorado som upplever Paris ensam med sin guidebok. Hon berättar på en knagglig och amerikanskt klingande franska vad hon älskar med Paris. Den lilla filmen är värd biobiljettens pris i sig, men jag hade önskat att fler av filmerna var mer intressanta för mig.

Jag ger "Paris, je t'aime" två tredimensionella filmplanscher av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Margo Martindale