torsdagen den 24:e november 2011

Le Gamin Au Vélo (2011)



Ett av nöjena på filmfesten är att man ser filmer som man normalt sett aldrig hade sökt upp. Det kan vara filmer som någon kompis väljer ut, någon film som det snackas om på festivalen eller en film som helt enkelt passar in i schemat. Ibland vet man inte ens varför filmen valdes. "Le gamin au vélo" eller på svenska "Pojken med cykeln" är en sådan film. Varför valde vi den? Jag trodde det var Johan som valt den, men han trodde det var jag som valt den. Suck.

Filmen är gjord av Dardenne-bröderna och deras film "Barnet" var en av snackisarna under festivalen 2005. Jag tänkte kanske att det skulle kunna vara kul med ett riktigt mustigt drama. Vad kunde vi vänta oss? Kanske en del misär, men förhoppningsvis en strimma hopp också.

Filmen är en lös fortsättning på "Barnet". Den handlar om Cyril, en elvaårig pojke som blivit övergiven av sin far. Cyril bor på ett barnhem, han söker och finner sin far. Är fortfarande övergiven. Knyter kontakt med den vänliga ensamma 40-någoting Samantha som vill adoptera honom. Lite vardag, sedan en antydan till ungdomsbrottslighet. Samantha orolig, men slutet gott.

Obegriplig film. Den är varken tungt miserabel, eller hoppfullt upplyftande. Det finns inget i historien som sticker ut, den är varken mer deprimerande än normalt, eller mer positiv än normalt. Detta är bara en långfilm med en massa kletigt normalt. Vad fick producenten att investera pengar för att göra denna långfilm? Mycket oklart. Bröderna är säkerligen duktiga filmmakare för det fanns inget att klaga på det rent tekniska, men varför? Varför brann de för denna historia?

Den enda vagt intressanta personen i filmen var Samantha, spelad av Cécile De France. Hon fattade tycke för denna lätt odrägliga elvaåring och offrade en hel del för att bygga upp ett liv med honom. Det var kanske det man ska hänga upp filmen på? Då är det än mer konstigt att bröderna Dardennes endast filmade henne bakifrån. Varför inte visa hennes ansikte med känslor och tankar reflekterade?

Nej, gott folk. Jag hade laddat upp med mjuka näsdukar. De fick stanna kvar i fickan. Tårkanalerna blev inte översvämmade. Detta var en stor besvikelse, och ett enda stort: Jaha?

Johan då? Jo, när filmen var slut vände han sig mot mig och började skratta besvärat. Inte ett glatt skratt tyvärr. Jag ger "Le gamin au vélo" en cykel av fem möjliga.

Betyg: 1/5

2 kommentarer:

  1. Hmm, ja denna kändes inte som något som skulle falla mig i smaken. Så tur att jag inte valde att se den på festivalen. Kollade in trailern som kändes trist så det verkar som det var rätt val av mig.

    Har inte sett något av bröderna tidigare, men Barnet har jag blivit rekommenderad av andra så den bör man nog se. Vad tycker du ?

    SvaraRadera
  2. Känner mig bränd som barnet av elden just nu...

    SvaraRadera