onsdag 13 juli 2011

The Tree Of Life (2011)


Mrs. O'Brien: There are two ways through life: the way of the nature, and the way of Grace. You have to choose which one you'll follow.

Så, nu kan jag inte skjuta upp att skriva min revy om denna sällsamma film längre. Jag, Josqen och hans fru Britta gick och såg filmen förra veckan. Jag var nästan lite nervös inför visningen. Vad skulle jag få se? Vinnaren av guldpalmen och en lyrisk revy av Matty på Filmspotting för en film som också är känd för att folk lämnar biografen och kräver sina pengar tillbaka.

Mrs. O'Brien: Nature only wants to please itself. Get others to please it too. Likes to lord it over them. To have its own way. It finds reason to be unhappy when all the world is shining around it.

Terrence Malick bygger på sin mytomspunna image med denna film. Den är ganska udda, minst sagt. Filmen har tre delar. Den större delen av filmen, mittendelen, är en barndomsskildring. Malick beskriver en uppväxt som antagligen är hans egen, Terrence's barndom.

I form av en ström minnen tänker den äldste sonen Jack tillbaka på uppväxten i Texas på femtiotalet. Som vuxen ser vi Jack som en framgångsrik arkitekt. På något sätt får jag för mig att Jack blivit som hans far var. Hård, olycklig och missnöjd. Fadern kämpade i hela sitt liv, alltid med en känsla av otillräcklighet och missunnsamhet.

Mrs. O'Brien: Grace doesn't try to please itself. Accepts being slighted, forgotten, disliked. Accepts insults and injuries.

Jacks yngre bror som var den känslige och konstnärlige dör vid 19 år ålder. Detta får vi veta i början av filmen. Det känns som att han kanske tog livet av sig, men vem vet. Barnens mor lever också under faderns mörka skugga, men då tillfälle ges leker hon med barnen och berättar sagor. Hon kämpar inte emot naturen, men är ändock helt beroende och påverkad av densamma.

Mrs. O'Brien: I give him to you. I give you my son.

Jag tror att Malick har väldigt mycket han vill säga med denna film. Hans film "The thin red line" känns mycket nära denna film rent tematiskt. Människans kämpande att komma framåt kontra naturens skönhet och hårdhet. "The tree of life" kräver sin åskådare, det lilla som sägs är antagligen av största betydelse. Filmen avslutas med att den vuxne Jack går på stranden och möter alla människor i sitt liv. Är detta Malick's sätt att beskriva något gudomligt i vår värld? Vad vill han med denna scen? Blir Terrence förlåten?

Mrs. O'Brien: Help each other. Love everyone. Every leaf. Every ray of light. Forgive. 

Efter en kort sekvens från femtiotalet i inledningen av filmen får vi i en 15-20 minuter lång sekvens se universums födelse och jordens tillkomst. Naturens kraft och skönhet. Människan är liten, liten i jämförelse. Det känns som att Mr. O'Brien's livslånga kämpande inte har en sådan stor betydelse i jämförelse! Men hans kämpande hade uppenbarligen en mycket stor påverkan på den lille Jack. På den lille Terrence. Komplex film.

Vid vår visning blev det lite oroligt bland bänkarna när den långa skapelsesekvensen visades. Och fantastiskt nog gick reste sig ett par och lämnade visningen. Otroligt kul, vi fick se det som jag läst om inför filmen. Jag hoppas att de inte fick pengarna tillbaka.

"The tree of life" ska ses med magen, man ska nog inte försöka analysera filmen för mycket. Den betyder det som du som åskådare känner när du ser filmen. Den betyder en massa för Malick, och för Terrence. Vad den betyder för dig som åskådare är nog sekundärt för honom. Men viktigt för dig.

Mrs. O'Brien: The only way to be happy is to love. Unless you love, your life will flash by.

Jag definierar betygen tre och uppåt som att de ska gälla för filmer som jag kan rekommendera. "The tree of life" är en film som jag i allra högsta grad vill rekommendera. Den är något helt annorlunda. Annorlunda är bra. Jag är mer fascinerad av filmen än känslomässigt berörd. Jag tycker om att tänka på den. Intellektuellt.

Till slut ger jag "The tree of life" fyra liv av fem möjliga.

Betyg: 4/5


20 kommentarer:

  1. En fin text, bra recension, jag förstår precis vad du menar även om jag inte håller med dig. :)

    Annorlunda är absolut bra och visst är det spännande att ibland se filmer som är helt utanför boxen. Jag är glad för din skull att du gillade denna, att du hamnade i rätt stämning och orkade ta till dig den. Som sagt, på mig funkade den inte.

    SvaraRadera
  2. Fiffi: Tack. Som jag skrev på Jojjenitos blog... Jag förstod inte vad ni inte förstod angående vilken av sönerna som i vuxen ålder spelades av Sean Penn? Vilken broder trodde du Penn spelade??

    SvaraRadera
  3. En av pojkarna såg (ju) ut som en väldigt liten Brad Pitt, en såg ut som en väldigt ung Sean Penn och så var det en pojke till. Jag tyckte mig kunna räkna ut att Sean Penn inte var han som såg ut som Sean Penn utan han som såg ut som Brad Pitt. Men jag hade fel. Snurrigt som tusan det där tyckte jag, jag kände mig nästan lite lurad. Tyckte du att det var glasklart vem som var vem?

    SvaraRadera
  4. Jo, kommer inte ihåg, jag bara visste att Sean Penn var den äldste sonen. Vet inte hur, kanske från någon dialog?

    SvaraRadera
  5. TRD var en film jag inte gillade men du har lyckats åtminstone få mig aningen intresserad av den här filmen. När jag kommer att se den ja det står nog skrivet i stjärnorna för i Karlstad går den inte det får väl bli på dvd någon gång.
    Fint skrivet:)

    SvaraRadera
  6. TRL, The thin red line?? Jag såg den på bion, men kommer nog se om den för att ge den en rejäl revy!

    SvaraRadera
  7. filmitch: Och tack för berömmet!

    SvaraRadera
  8. Du verkar ha varit lite mer pigg i hjärnan än jag sett till hela filmupplevelsen så att jag missade nån info känns inte helt otroligt. Jag var mest uppjagad över att det saknas en väldigt massa synonymer till ordet pretentiös i svenska språket ;)

    SvaraRadera
  9. Väldigt intressant text. Speciellt eftersom jag börjat förbereda mig så smått mentalt för att ta mig an den här märkliga filmen.

    Såg för övrigt Days of Heaven här om dagen och blev tyvärr lite besviken. En väldigt bra film och förhållandevis lätt att följa för att vara Malick, men jag blev inte så tagen som jag hade hoppats på.

    SvaraRadera
  10. Tack! Och du har helt rätt, den är märklig.

    SvaraRadera
  11. Skrev lite mer i ett svar till din kommentar på min blogg, men i korthet: Jag var säker på att Sean Penn spelade mellanbrodern (den konstnärlige som liknade BRad Pitt) och att det var den gänglige storebrodern som dog. Sen fick jag även för mig att han hade blivit dödad i Vietnamkriget och det var det telegrammet handlade om.

    Bra skrivet. Men de där citaten ryggar jag för precis som när jag såg filmen. ;)

    Fiffi: Synonym till pretentiös: bajsnödig?

    SvaraRadera
  12. @Jojjenito:
    Jag känner att jag använder orden pretentiös och bajs som prefix så ofta i bloggen att jag verkligen skulle behöva en hel tunna synonymer att välja bland. Eller inte se filmer som behöver dessa ord så ofta. ;)

    SvaraRadera
  13. Fiffi: "Annorlunda" funkar väl annars ganska bra? :)

    Bra recension också Henke, såklart. Har inte sett filmen än, men jobbar på det. :)

    SvaraRadera
  14. @Plox:
    Ja, absolut. Fast annorlunda kan ju även en lättsam och förståelig film vara.

    SvaraRadera
  15. @Fiffi: Överambitiös, överarbetad, "bara too much", smörig, övertydlig, pekoral. Kanske.

    SvaraRadera
  16. Jojjenito: jag störde mig inte alls på mammans voice over, eller hennes filosofiska ord. Men man får inte ha en uns av ironiska tendenser i sitt sinne när man ser denna typ av film.

    Malick har väl alltid voice over om jag inte har helt fel. Han får det oftast att funka tycker jag.

    SvaraRadera
  17. Plox: Tackar! Ser fram emot dina ord om den då du fått till det.

    SvaraRadera
  18. Fiffi: Jag erbjuder inga synonymer till "pretentiös", Jojje har gjort grovjobbet där, men likväl en motfråga. Är pretentiös i filmsammanhang alltid av ondo i dina ögon? Eller om "nej", när är det ok?

    SvaraRadera
  19. Om pretentiös alltid är av ondo i filmsammanhang... Klurig fråga det där och jag vill nog svara ja på den frågan. Pretentiösa filmer har precis som pretentiösa människor en förmåga av sakna distans (självdistans) och det är en egenskap jag tycker är väldigt omysig.

    Sen är inte en "djup" film med många bottnar detsamma som en pretentiös film för mig, vilket en del verkar tro att jag tycker.

    SvaraRadera
  20. Fiffi: Bra svar. Så det kokar ner till hur man uppfattar ordets mening och användning. Antingen kan man definiera det som dåligt, rätt och slätt utan krusiduller, eller så kan man kanske sammanlänka ordet pretentiös med någon form av ambition. Att ha höga ambitioner kan jag gilla, är det bra blir det mästerligt, är det dåligt blir det pretentiöst.

    SvaraRadera